Gustaf föddes i Gumpekulla, St Lars församling 1878. Han var det yngsta barnet i en kull på nio. Som 16-åring blev han föräldralös och började arbeta på gårdar runt omkring Linköping. Någon gång runt sekelskiftet började han vandra ut på vägarna. Han gjorde dagsverken här och där, men stannade aldrig länge på ett och samma ställe. Han var mycket mån om sitt fria liv.
Gyllne morgon sjöng Gustaf ofta och gärna i stugorna han besökte. Fanns det en serveringsbricka i stugan slog han gärna takten på den med två skedar. 1959 medverkade han i radio och 1964 i TV. Dessa framträdanden gjorde Gustaf till en rikskändis.
Det finns många berättelser om Gustaf Hermansson. Så här minns en av våra församlingsbor:
- Han kom förbi ibland och ville sova på höskullen. Han var alltid välkommen och på morgonen fick han frukost i köket. Och så tackade han genom att sjunga Gyllne morgon innan han gav sig ut på vägarna igen. Mor fick också ofta en liten tvål eller ett vykort som tack.
Gustaf hade inte haft någon fast adress på över 50 år när han 1953 fick plats på ålderdomshemmet i Nykil. Han fortsatte sina vandringar med Nykil som utgångspunkt, men var mycket noga med att vara på plats i Nykil på torsdagarna när det var badaredag på ålderdomshemmet.
I november 1964 var Gustaf på väg till handelsboden. Det var halt och han ramlade och bröt lårbenet. Sommaren 1965 var han ute på vägarna igen, men efter benbrottet kunde han inte vandra så långt för egen kraft utan liftade istället.
12 november 1965 dog Gustaf på Nykils ålderdomshem, 87 år gammal. Det berättas att han själv ville bli begravd under en landsväg eftersom vägen varit hans hem så många år. Men så blev det inte. Han begravdes här i Nykil och vännerna reste en sten i grovhuggen granit till Gustafs minne.
Källa: Kulturarv Östergötland
Bild: Corren
Här kan du se var på kyrkogården graven finns.