En trådig historia
av Lena Andersson, tidigare Smedstorpsbo.
För några år sedan blev jag ombedd att byta ut mässhaken tillhörande kyrkan i Östra Ingelstad, en väldigt vacker mässhake gjord 1939. Med ett mittparti med vackert broderi i guldtråd, det mittpartiet skulle sparas och tyget runtom skulle ersättas med nytt.
Det nya ylletyget skulle vara äggskalsfärgat för att passa till mittpartiet. Ett nytt tyg beställdes i en lokal vävateljé, men när jag skulle börja sy av det såg jag att färgen inte alls passade till mittpartiet, det var alldeles grått i färgtonen.
Vad skulle jag göra nu?
Det blev bestämt att jag skulle köpa nytt tyg som passade bättre, så fick det grå ylletyget vila ett tag.
Jag sydde om mässhaken, den levererades och tiden gick. Det ”överblivna” tyget diskuterades i kyrkorådet och det kom fram en idé om att man kunde sy schalar av det som eventuellt kunde säljas på auktion vid någon kyrklig träff. Jag delade tygstycket i tre bitar, fållade kanterna för hand och broderade svarta och grå glaspärlor på kortsidorna. Jag sydde dem, de levererades, men blev liggande.
NYA PERSONER, NYA IDÉER!
Man kanske skulle ha ett bårtäcke i vår församling? Vilken bra idé! Det är väl inte många kyrkor som innehar ett sådant och att det endast finns i ett exemplar och får man säga är lokalproducerat. Vilken bra idé! Nu kom ju schalarna till användning.
Jag fick beställningen, köpte kompletteringstyg i sammet och andra olika ylletyger och fällde in schalarna till ett stort bårtäcke i form av ett ”LAPPTÄCKE” med större partier. Lite gammaldags stil, diskret med sina dova färger, svart sammet, mörkgrått ylletyg och de ljusgrå schalarna med pärlor på.
Det var väldigt spännande att få uppdraget att sy ett bårtäcke.
Jag känner mig väldigt uppskattad i mitt arbete och har hela tiden känt
förtroendet från hela församlingen i att ha fria händer i dess utseende.