När våra barn var små läste min man och jag gärna Gunilla Åbergs berättelser om Alfons Åberg för dem. En favoritepisod var när Alfons hade tråkigt efter julen, när alla paketen var öppnade och allt var som vanligt igen. Alfons farmor sa då till Alfons att det var BRA att ha tråkigt, för då blev det roliga som kom efteråt så mycket roligare i jämförelse.
Jag tycker att det där är en bra inställning till många saker. Att det är kontrasterna som skapar tydlighet och ger oss perspektiv. Och därmed blir det också en bra inspiration till hur vi kan förhålla oss till fastan, den tid av kyrkoåret som vi befinner oss i nu. Idag är det inte så många som ändrar sina matvanor under fasteveckorna. Men fastan behöver inte vara bokstavlig utan kan hellre ses mer symboliskt, så att det i stället blir en tid av att göra lite mindre och i stället ägna lite mer tid åt reflektion och eftertanke. Att lägga ifrån sig mobilen och umgås med dina nära och kära på riktigt. Att våga stanna upp en stund och fundera över vad som är viktigt för dig i livet, och hur du vill leva ditt liv. Det är inte alltid vi kan styra över detta, men vi kan alltid fråga oss om våra handlingar hjälper oss i rätt riktning i livet. Ingen kan göra allt men alla kan göra något heter det ju.
I Johannesevangeliet (Joh 6:35) säger Jesus "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.” Den som fastar, oavsett om det är bokstavligt eller mer symboliskt, bör göra det för att det är en del av en resa mot något större och bättre. Den inre resan mot att känna sig själv lite bättre, att våga fundera över sina vägval och att kunna landa i förnöjsamhet och frid över sina val. Eller som i berättelsen om Alfons som hade tråkigt, bli innerligt glad över att en kompis ringde på och ville leka med Alfons.
Maria Idänge
Kyrkoherde