Den första kyrkan var byggd i trä inom murarna i den nuvarande kyrkan. I sydvästra delen av kyrkogården står en medletida tiondebod av sten. Alla kyrkans tre klockor är förmodligen från medeltiden. På Kalmar läns museum förvaras fragment av en relikdosa med reliker. Täckstenen som legat som lock över relikgömman i det medeltida altaret är idag inmurad i kyrkans altare.
Källor:
Den första kyrkan i Arby var förmodligen en träkyrka som stod klar redan i början av 1100-talet. Under golvet i den nuvarande kyrkans långhus har man funnit spår av stolphål som visar att träkyrkan var cirka fyra meter bred, men oklart hur lång.
Träkyrkan byggdes successivt ut och förvandlades till en stenkyrka under 1100- och 1200-talen. Först tillkom det som nu är koret. Därefter revs långhuset av trä och ersattes med murverk. Sist, i mitten av 1200-talet byggdes ett brett torn med dubbla huvar i väster, liknande det torn som ännu finns i Rydaholms kyrkan i Östbo utanför Värnamo.
Enligt en ritning från mitten av 1700-talet ska tornet ha haft två spiror. Spirorna revs något senare och tornkammaren blev en del av långhuset. Vid denna tid fick kyrkan det utseenden den i stort har i dag, även om kyrkan senare har genomgått flera ombyggnader och renoveringar.
När man i mitten av 1940-talet avlägsnades sentida putslager i koret återfann man två tidigare igenmurade nischer och då framträdde två konsekrationskors som målats i samband med att kyrkan invigdes.
Vid renoveringen togs det ursprungliga absidfönstret fram, liksom enstaka rester av medeltida kalkmålningar. Mitt på norra väggen kan vi se skymta en liten del av alla de målningar med motiv från Jesu liv som under medeltiden täcke kyrkorummet.
I kyrkan förvaras flera medeltida inventarier. Bland annat en dopfunt tillverkad av gotländsk kalksten i mitten av 1200-talet. Dopfunten tillhör en grupp med liknande dopfuntar i Vreta Kloster, Lunds domkyrka, Visby domkyrka och Holmby i Skåne.
Här finns också ett triumfkrucifix som är ett sydskandinaviskt arbete från andra halvan av 1200-talet. Törnekronan och korset är dock inte ursprungligt. Högst upp på korset ser vi fyra figurer som ligger vid en sten. Scenen föreställer förmodligen himmelsfärden, och stenen är då Olivberget.
En träskulptur som föreställer Kristus som Smärtomannen överfördes på 1770-talet till Karlsunda kyrka, varifrån den senare 1941 överlämnades till länsmuseet i Kalmar. Dit fördes också ett fragment av en relikdosa med reliker som fanns i Arby kyrka. Täckstenen som legat som lock över relikgömman i det medeltida altaret är i dag inmurad i kyrkans altare.
Dopljusstaken är gjord av en träpelare som ingått i ett gallerverk för koret, skapat 1613. Foten och ljushållaren till pelaren har gjorts av träsnidaren Eva Spångberg, som också svarat för färgsättningen.
Predikstolen har tre bilder. Längs till höger ser vi ankaret som står för hoppet. I mitten ser vi ett ovanligt motiv, fadern som tar emot den förlorade sonen, ett motiv som står för kärleken. Och till vänster är motivet Livets träd, som har sprungit ut i blom genom Tron. Även detta ett mycket ovanligt motiv på en predikstol.
På predikstolen finns ett timglas från 1700-talet liksom en Karl XII:s bibel.
I höjd med predikstolen finns en stor gravhäll som markerar familjegraven för proviantmästaren Johan Törnebohms på Södra Gåra. Hans hustru Christina skänkte till hans minne 1701 en kollekthov som ännu används.
På norra långhusväggen finns en tidigare altartavla, målad av prästsonen Waldemar Tode. Det berättas att han redan under tonåren drömde om att få bli konstnär, men hans pappa prästen satte sig emot, eftersom man menade att det inte var någon framtid för den unge pojken. Waldemar Tode målade då endast 16 år gammal altartavlan som han sedan skänkte till kyrkan. Och detta fick pappan att helt ändra mening. Han till och med gav sonen 100 kronor som en grundplåt till sina konststudier. Tavlan flyttades till sin nuvarande plats vid en renoverings av kyrkan på 1970-talet.
1852 fick kyrkan en piporgel byggd av Carl August Johansson & Johannes Magnusson i Lemnhult. När denna orgel byggdes om 1904 av orgelbyggare Magnusson i Göteborg, såldes det kvarvarande av den gamla orgeln för 19 kronor. Den nuvarande orgeln är byggd 1955 av Troels Krohn, Hillerød, Danmark.
Samtliga tre kyrkklockor som hänger i klockstapeln från 1841 är förmodligen från medeltiden. Storklockan har en inskrift som översatt till svenska lyder: ”Herrens år 1403 (gjöts jag). Helge, Olof, Maria och Kristus, bed för oss”. Klockan är med detta en av de äldre kyrkklockor i landet som fortfarande är i bruk. De bägge mindre klockorna saknar inskrift.
I vapenhuset finns en runsten som påträffades på 1970-talet när man tog bort ett benhus på kyrkogården. Stenen är det av de äldsta i landet som har ett kristet kors, och har ursprungligen varit minst 2 meter hög och 1 meter bred, och stod invid en bro nära kyrkan, men stympades senare, och placerades i benhuset. De delar av inskriften som man har kunna uttyda lyder” ... resa minnesmärket efter Bove ... ”. Man tror att Bove var en hövding över byn vid ån - alltså Ar by.
Källa:
Häfte; Otto Svennebring berättar om Arby kyrka
Kristendomen kom tidigt till Arby. Den förbiflytande ån hade sedan urminnes tider tjänat som förbindelseled från och till kusten. Därmed fick man kontakter med människor från både när och fjärran.
Under vikingatid synes man ha haft handelskontakt med Birka. Ett för några år sedan utmed ån funnet smycke av brons kunde påvisas vara gjutet i Birka omkring år 950.
En på kyrkogården år 1973 återfunnen runsten från senare av 1000-talet vittnar om, att kristendomen då vunnit insteg. Runstenen har ett stort, välristat kors, som talar om detta. Bevarad del av runslinga kring korset berättar om Bove och ger därmed första kända namnet på en kristen Arbybo.
Första kyrkan torde haft en heden kultplats till föregångare och endast bestått av en ankommen missionärs resealtare, vid vilket man kunde fira mässa. Resealtaret torde altjämt finnas i behåll och utgöras av den välslipade, med invigningskors försedda marmorliknande stenplatta, som finns infälld i nuvarande altarbord.. Det har där fått göra tjänst som täckplatta över en relikgömma.
Inför den restaurering, som avslutades våren 1973, verkställdes genom Riksantikvarieämbetets försorg en grundlig arkeologisk-byggnadshistorisk undersökning av kyrkan unde ledning av antikvarien, fil. lic. Karin Andersson. En av undertecknad sedan några år tillbaka verkställd genomgång av källmaterial från slutet av 1500-talet till nutid och gjorda uppteckningar rörande kyrkans och bygdens historia fick tjäna som komplement till undersökningen. materialet är planerat att gemensamt redovisas i en utgåva om Arby kyrka i serien Sveriges kyrkor. Genom ett bildmontage, som anslutitis till runstenen och liksom denna fått plats i rummet under läktaren, ges ett koncentrat av detta. Därav framgår, att
De två sista byggnadsskederna synes ha avslutats under senare hälften av 1200-talet.
Ev. tillkom sakristian samtidigt med tornet i väster.
I samband med de färdigställda medeltidskyrkans invigning torde det bevarade triumfkrucifixet och dopfunten ha anskaffats. Båda hänför sig till denna tid och är arbeten av gotländska mästare. De i koret befintliga invigningskorsen torde minna om samma högtid.
Kyrkan helgades åt S:t Olav. En inskription på storklockan påminner därom; "Anno Domini MCDIII dive Olave et Maria et Christe ora pro nobis." Klockan har alltså årtalet 1403 och är en av landets äldsta i bruk varande kyrkklockor.
Kyrkobyggnaden hade aldrig avsetts att bli ett mausoleum över en tid. Den var avsedd att tjäna som ett levande gudstjänstrum för en levande församling. Därför fortsatte byggargärningen. Några data kan få erinra om detta:
1623 försågs kyrkan med platt innertak. den öppna takstolens tid var därmed förbi. Då ombyggdes även läktaren.
1674 fick kyrkan nya bänkar.
1687 gjordes stora reparationer på kyrkan. Tyvärr saknas detaljuppgifter. Ev. har komplettering av bänkbeståndet gjorts. Dörrarna till de gamla bänkarna är alltjämt i bruk. En av dem har på insidan årtalet 1688 inskuret. Det är säkerligen det år, då den stora reparationeen slutfördes. Samma år målades kyrkan invändigt.
1700-72 var det åter dags för en genomgripande förnyelse av kyrkan. Västtornet med sina tvillinghuvar togs bort. Likaså innervägg, gavelvägg och valven i den bärande, massiva underdelen av tornet. Med tornkammarens införlivande med långhuset förlängdes detta. En stor del av musren mellan långhuset och och koret togs bort, så att öppninge blev större. Koret fick också ny altaruppställning och predikstol, de ännu befintliga. Båda är verk av Jonas Berggren. Fyra nya fönsterluft togs upp på långhusets södra sida och en ny sådan över en dörr, som på samma sida fanns till koret. Norra sidan fick två nya fönsterluft. Ny läktare byggdes.
1821 "nedflyttade" och förstorade man fönstren 2 alnar och föså dem med runda överstycken. Kyrkans platta innertak byttes ut mot valvtak. Predikstolen fick uppgång från sakristain. En ingång till sakristian utifrån höggs upp och försågs med dörr och valv.
1841 byggdes en ny klockstapel, den ännu befintliga.
1852 fick kyrkan sin första orgel.
1876-78 undergick kyrkan en ny, omfattande renovering. Kyrkans golv omlades. Nytt altarskrank byggdes. Bänkarna avtogs i höjd. I samband med denna renovering anskaffades en ny altartavla, målad av prästsonen Waldemar Tode.
1944 blev ännu ett betydande förnyelseår. Kyrkan fick värmeledning med lågtrycksånga samt elektrifierades. Bänkarna omgjordes till större bredd och bekvämhet. Kyrkorummet försågs med nya innerdörrar. Läktaren nyinreddes. Tak, bänkar, altaruppställning ommålades. Bänkdörrarnas ursprungliga färg från 1688 samt förut omnämnda invigningskors framtogs och konserverades.
1955 byggdes en ny orgel på 17 stämmor. Byggare var Troels Krohn, Hilleröd.
1962 väcktes på nytt frågan om kyrkans restaurering. Preliminära åtgärder företogs, men Hagby kyrkas restaurering var förestående. Man beslöt därför vänta tills den var klar.
1968 kunde ärendet återupptas. Beslut om restaureringen fattades, kommitté för dess verkställighet valdes och till arkitekt utsågs liksom i Hagby arkitekten SAR Rolf Bergh, Stockholm. Förkonserveringsarbetena beslöt man anlita konservator Sven Wahlgren, Smålands Taberg.
1969-71 arbetades med ärendet under täta sammankomster och kontakter togs inom kommitté, kyrkoråd och församling samt mellan dessa och berörda myndigheter. Vidare verkställdes förut omnämnd arkeologisk-byggnadshistorisk undersökning av kyrkobyggnaden.
1972 blev det nya restaureringsåret, men även de första månaderna på 1973 fick tagas i anspråk för arbetets slutförande. På pingstdagen den 10 juni återinvigdes kyrkan av kontraktsprosten Helge Westmar, Madesjö.
Denna restaurering har inneburit en upprustning av hela byggnaden, dess inredning och inventarier.
Det tidigare värmesystemet har ersatts med varmvattenuppvärmning. Nya golv har inlagts. Värmeisolering har skett av innertak och golv. Västra väggen har förstärkts. Sakrisitan har inretts med nya skåp.
Den enda egentliga förändring, som skett i kyrkorummet är, att man på nytt under läktaren uppfört en vägg, motsvarande den som revs vid 1770-talets restaurering för att då utöka kyrkorummet. Genom denna vägg har man vunnit, att kyrkorummet återfått sina ursprungliga riktiga proportioner samtidigt som man vid västra ingången erhållit ett välbehövligt förrum. Här har man också kunnat inreda kapprum, förråd till städ och en handikappvänlig toalett. En nyordnad uppfartsramp för rullstolsbundna har också ordnats till västra ingången.
I nyutvunna rummet har en bekväm trappa byggts till läktaren. Läktarplanet bakom orgeln har genom sänkning ordnats så, att man fått anslutning till återfunna medeltida trappan i norra muren.
Inne i kyrkan fäster man sig kanske främst med nyordningen med bänkarna. Nya gångar har tagits upp, bänkarna har gjorts mera sittvänliga och har liksom hela kyrkan givits varmare färger. Färgsättningen har skett efter samråd mellan arkitekt, konservator och restaureringskommitté.
Men det som kanske framför allt ger den gamla kyrkan dess nya skönhet, är nog fönstren. Riksantikvarieämbetet tillät inte, att de stora 1800-talsfönstren minskades ner. Då lät arkitekterna fönstren på norrsidan få en mycket grov träinramning och amtta rutor. Därigenom får man ett mycket vackert ljusinsläpp från söder.
Altaruppsatsen har flyttats fram c:a 30 cm och man kan nu gå runt densamma. Den har återfått sin ursprungliga tavla, vars motiv är J. Marie Bebådelse. Tavlan från 1877 har fått den plats "Series pastorum" haft på norrväggen. Series pastorum har i sin tur givits plats på korväggen till vänster om ingången till sakristian.
En ny piscina, utförd av en slopad bjälke från läkrargolvet, har placerats på norra sidan innanför altarskranket. Piscinan har skål och avloppsrör av koppar. Den har tillverkats och skänkts av byggnadsingenjören Swen Zachrison, Berghs arkitektkontor, vilken till större delen svarat för de byggnadstekniska arbetena med kyrkan och jämväl tjänstgjort som kontrollant.
Altarskranket har ändrats så, att en öppning gjorts mitt för altaret.
Predikstolen har sänkts c:a 35 cm.
Dopfunten har fått en ny fot, tillverkad av bjälkar från det gamla kyrkgolvet. Foten har en ram av furu. I denna har lagts kubbstockar. Funten har fått en ny plats vid sydöstra hörnan av långhuset. Fastän kuppan tidigare blivit nedhuggen, är funten alltjämt en utomordentligt fin representant för de fyrlobiga gotländska paradisfuntar, som men sin formgivning konkretiserar både skapelse och frälsning. En förnäm dopskål hör sedan 1730-talet till densamma.
Som dopljusstake får medendels en påskljusstake fungera. Denna är gjord av en träpelare, som ingått i ett gallerverk för koret, som Jon Snickare år 1613 satte upp där. Fot och ljushållare till pelaren har gjorts av konstnärinnan Eva Spångberg. Hon har också svarat för färgsättningen.
Den stora gravhällen, som troligen vid 1821 års restaureringplacerats i mittgången framför altarringen, har nu placerats jämns med golvet vid predikstolen för att inte utsättas för så stark nötning. Den avser proviantmästaren Johan Törnebohms å Södra Gåra familjegrav. Synes ha varit en ledande man vid kyrkns restaurering 1687/88. Hans hustru Christina skänkte till hans minne 1701 en ännu brukad kollekthov.
"Moraklockan" från 1811 har fått behålla sin gamla plats vid ingången till sakristian.
Timgalset från 1700-talet och en Karl XII:s bibel har återplacerats på predikstolen.
Kyrkans textiler har under restaureringstiden fått avstå från nyanskaffningar för att bättre kunna anpassas till förnyade kyrkorummet. En vit mässhake har dock nyanskaffats 1965 genom kyrkans minnesfond. Den har komponerats av textilkonstnärinnan Ann-Mari Hoke, kalmar. Äldsta mässhaken är en svart från 1848. En märklig textil utgör en 1958 påträffad och av godsägare A. Wulfs sterbhus skänkt brevväska från slutet av 1600- eller början av 1700-talet. Den har tydligen haft kyrklig textil till förebild. Något av en kyrklig textilhistoria fanns på den tiden med representanter på gårdarna Applerum, Gåra, Gräsgärde och Resby. En kollekthov från Gåra är redan nämnd. En andra sådan tillverkades och skänktes 1728 av inspektor Weinbergs dotter Emerentia Weinberg, Applerum. Hon var mycket flitig skapare av förnäm kyrklig textil.
Till denna sista upprustning och förnyelse av kyrkan hör också, att helt ny el-installation har utförts inom och utom kyrkan. Kyrkans gamla armaturer har använts efter översyn och har kompletterats med nya armaturer av samma typ. till det nya hör, att ljuskronorna flyttats från mittgången och fördelats över bänkkvarteren.
Ljussköldarna för levande ljus har återsatts på sina gamla platser efter översyn.
Nya belysningsstolpar med klara, klotformiga armaturer har uppsatts kring kyrkan.
Kyrkans yttertak har översetts och tjärstrukits.
Utvändigt har hela kyrkan kalkats vit.
Så har Arby gamla kyrka på nytt blivit en skön kyrka. Församlingens egen byggmästare, Lennart Johansson, jämte medentreprenörer har svarat för ett i detalj gediget arbete.
Arkitekten, liksom församlingens målsättning för restaureringen har varit: "En levande kyrka för en levande församling!". DEn målsättningen har infriats. Påtagligt och engagerande får man här uppleva, hur liturgien går som ett heligt band inte bara genom de 900 åren sedan Boves dagar intill nuet utan från urkyrkan, ja, från världens skapelse till dess undergång och slutliga nyfödelse.
Med pelarstoder tolv står Herrens helga kyrka. Och Jesus Kristus är dess grundval och dess tyrka. Där fogas sten vid sten, där bygges år från år. Till dess vid tidens slut Guds hus fullkomnat står. - Sv. Ps 164:1
Foto: Bengt Persson
Foto: P Frigelius
Källa:
Medeltidens kyrkor i Handbörd, Stranda, Möre och Kalmar medeltida stad och deras kvarvarande inventarier. En arkeologisk och konsthistorisk guidebok av Stig Lundh. Tryckt 2014.
Namnet består av förledet ar, å och efterledet by. Namnet skrevs 1346 apud ecclesiam Arby (DS 4041).
Den första kyrkan var byggd i trä inom murarna i den nuvarande kyrkan. Spår av stolphål har påträffats i långhuset och som visar att träkyrkan var ca 4 m bred, oklart dock hur lång den var. Omkring år 1200 har träkyrkan försetts med kor eller kortorn i sten. Koret hade inbyggd absid, vilket förekommer i bl.a. Blekinge, på Öland och Gotland samt utmed smålandskusten. En bit in på 1200-talet har långhuset i trä rivits och ersatts av ett långhus i sten med måtten 15 m x 8,5 m. Kyrkan fullbordades med bygget av ett västtorn i sten i mitten av 1200-talet. Västtornet tillhörde en grupp kyrkor med breda västtorn och dubbla tornhuvar som förekom i Skåne och Danmark. Rydaholms kyrka i Östbo har bevarat sitt breda torn med dubbla tornhuvar. Under 1300-talet byggdes en sakristia intill korets norra vägg och ett vapenhus utanför södra långhusingången.
Åren 1770-1772 förändrades kyrkobyggnaden genomgripande. Tornhuvarna och övre delen av västtornet revs och långhusets tak förlängdes för att täcka tornets kvarvarande nedre del så att kyrkan blev tornlös. Tornets östra mur revs och vi fick ett långhus med måtten 22 m x 8,5 m. Fönstren förstorades och triumfbågen vidgades. På 1820-talet, vid en renovering, togs vapenhuset bort och fönstren förlängdes neråt och en dörröppning på västra gaveln tillkom. Det platta innertaket ersattes av ett tunnvälvt tak i trä. Koringång och torningång på södra sidan igenmurades. Kyrkans interiös fick den form som den i stort sett har idag.
Vid 1944 års renovering avlägsnades sentida putslager i koret varvid två tidigare igenmurade nischer och två konsekrationskors framträdde. Det ursprungliga absidfönstret togs fram. Även enstaka rester av medletida kalkmålningar togs fram. Åren 1972-1973 uppförde man en vägg under läktaren för att få förrum, kapprum, förråd och toalett.
I sydvästra delen av kyrkogården står en medletida tiondebod av sten. Alla kyrkans tre klockor är förmodligen från medeltiden. Storklockan har en inskrift med minuskler som på svenska lyder: Herrens år 1403 (göts jag). Helge (?) Olov, Maria och Kristus, bed för oss! De bägge mindre klockorna saknar inskrift. Mellanklockan har ett ornament runt halsen och ett krucifix mitt på kroppen och liknar därigenom Madesjö Lillklocka och Långasjö Storklocka.
Från medeltiden har kyrkan bevarat ett triumfkrucifix från 1200-talets senare del tillverkat av en sydskandinavisk verkstad. Törnekrona och korset är ej ursprungligt. Krucifixet är besläktat med Öja-Fröjelkrucifixen på Gotland. Dopfunten i kyrkan är tillverkad av gotländsk kalksten ca 1250. Cuppan varav endast återstår underdeln är fyrlobig och mellandelen är sammansatt av 4 kopplade kolonetter på en fot i form av fyra halvcirklar. Dopfunten tillhör paradisfuntarnas grupp med liknande dopfuntar i Vreta Kloster, Lunds domkyrka, Visby domkyrka och Holmby i Skåne.
På Kalmar läns museum förvaras fragment av en relikdosa med reliker. Täckstenen som legat som lock över relikgömman i det medeltida altaret är idag inmurad i kyrkans altare.
År 1941 överlämandes från Karlslunda kyrka såsom deposition en träskulptur till Kalmar läns museum. Den föreställer Smärtomannen Kristus och är tillverkad i slutet av 1400-talet. Den har tillhört Arby kyrka och fördes på 1770-talet till Karlslunda kyrka.
Inga präster antecknade.