Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du som i österland
tändes av Herran.
Stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem. …"
text: Viktor Rydberg
Nu är den här igen – den mörka perioden under året, när det är kallt och ruggigt ute. Den tiden när vi tänder levande ljus, dricker glögg och myser i soffhörnan. Den tiden när vi börjar tänka på att julpynta hemma. Snart kommer de att synas igen överallt – lysande julstjärnor i fönstren.
Hemma hos mig har vi traditionen att alltid hänga upp en stjärna från Herrenhut kvällen innan första advent. Denna stjärna måste först sättas ihop av många tre- och fyrauddar till en symmetrisk stjärna innan den kan lysa i fönstret. Det fascinerar mig varje år på nytt att jag till slut ändå håller en komplett stjärna med spetsar åt alla håll i händerna.
På samma sätt som jag är fascinerad av symmetrin hos min Herrenhut-stjärna, så har människan alltid varit intresserad av att utforska sin värld och de fysikaliska reglerna som styr den. År 1603 observerade astronomen Johannes Kepler att planeterna Jupiter och Saturnus närmade sig varandra och bildade tillsammans en stark ljuskälla på himlen. Ljuset som syntes på himlen i flera veckor såg ut som en ny stjärna. Han beräknade planeternas rörelse tillbaka i tiden och upptäckte att samma fenomen uppstått tre gånger samma år kring den tiden då Jesu föddes - på våren, under sommaren och en gång till under senhöst. Det är sannolikt att detta fenomen har observerats av stjärnkunniga vetenskapsmän i österland. Kombinationen av planeten Jupiter, som ansågs som en kunglig planet, och Saturnus, som var ett tecken för Israel, kunde bara tolkas på ett sätt: En ny kung skulle födas i Israel. Och de tre vise männen begav sig på sin resa.
Är Keplers upptäckt då sanningen bakom berättelsen om stjärnan från Betlehem? Är texten om de vise männen inte bara en saga, en liknelse utan historisk bakgrund? Kanske, vem vet?
Jag tror att berättelsen om stjärnan från Betlehem måste sättas i relation till berättelsen om människans existens i den här världen. Upptäckten på 1600-talet säger oss nämligen något mycket viktigare än att det kanske fanns en verklig stjärna från Betlehem. Kepler var en av de första som formulerade den fascinerande tanken att naturen styrs av bestämda och fasta lagar. Vår värld och vårt solsystem är oerhört stabilt och har varit det sedan väldigt länge. Vi människor kan bara existera i detta solsystem – på grund av att naturen, världen är så oerhört väl uppbyggd eller ska vi säga skapad.
För mig är berättelsen om stjärnan från Betlehem förknippad med Guds gåva till oss att utforska, att uppfatta vår värld samt dess naturlagar. Den kristna tron hänger för mig ihop med känslan att vara väl omhändertagen i denna värld. Stjärnan från Betlehem leder ej bort, utan alltid hem. Glad advent!
Michael Peters