Till kamrater och kyrkans vänner!
Under denna märkliga period av undantagstillstånd när vi inte kan träffas ’en face’ blir all annan kommunikation av särskilt värde. Därför mitt enkla beslut om att skriva ett ”Fredags-brev” till församlingens medlemmar. Ibland med väsentlig information, ibland mer av en logg-bok – vad som händer och sker här på Villa Ingeborg – när just ingenting händer.
Till detta brev följer den senaste inventeringslistan för den svenska mat vi har i våra förråd. Det är fullt möjligt för er som åtminstone bor i närheten av Cagnes-sur-Mer att maila eller ringa in en tidsbokning, komma och hämta er beställning, betala direkt med check eller cash. Kom ihåg att köra ensam i bilen, att ha intyget om orsaken till resan beredd – då ska allt gå bra. Eftersom vi måste ställa in Vårbasaren kommer inte maten att säljas ”naturligt”- och det bär verkligen emot att slänga allt. Vi har sänkt priserna med ca 20%. Skynda fynda! Lista över svensk mat.
Det är ovanligt lugnt och fridfullt på Villa Ingeborg. Och tro jag de’: inga aktiviteter, ingen verksamhet – konstigt! Klubbens personal jobbar hemifrån, jag och kantor Marie är ensamma i huset för ”döstädning”… höll jag på att säga. Alltså rensa, tömma, sortera, ställa i ordning. Göra saker som vanligen skjuts upp för mer akuta ärenden. Det är faktiskt rejält tillfredsställande, man blir nöjd. Återstår dock en hel del.
Idag körde jag vår ungdomsvolontär, Victoria, till flyget för hemresa till Sverige. Hon hade velat stanna och grät en skvätt. Men förstås omöjligt att ha henne kvar i detta läge – det finns inga arbetsuppgifter för henne, samt att jag gärna släpper ansvaret för en 21-årig ungdom, sysslolös på Rivieran. Polisen stoppade mig tre gånger längs vägen, och det slog mig vilken fördel det är – ibland – att vara präst(klädd). Polisen artig, vänlig, nästan kollegial. Präst på uppdrag! Inga bekymmer.
Säkert har ni uppmärksammat Klubbens och Kyrkans gemensamma projekt ”Hjälpande hand i Coronatider”. Informationen finns på våra respektive hemsidor och följer även som bilaga till detta brev. Tveka inte att be om handräckning! I skrivande stund har vi 12 personer längs kusten som är beredda att rycka ut för inköp av mat och medicin till dem av oss som har svårigheter att gå ut. Skärp gärna uppmärksamheten bland vänner och bekanta om det finns ’dolda behov’ där. Kontakta mig eller Kerstin Snellen så fördelar vi insatserna. Vill någon av er också ingå i denna stödtrupp så blir vi ännu mer tacksamma och glada. Skicka bara ett mail, eller ring.
Det märkligaste av allt för mig är att församlingens gudstjänster nu är inställda. Det har aldrig tidigare hänt under mina 35 år som präst. Inte under aids-epidemin i Stockholm på 80-talet, inte under tidigare influensa-utbrott, inte av eldsvåda. På söndag blir det konstigt. Jag kommer att vara i S:ta Birgittas kapell kl 11.00, ringa i kyrkklockan, tända böneljus för mina närmaste – och för er. Det är en av prästens mest väsentliga uppgifter, att be för sin församling. Jag vill att ni ska veta att jag gör det. Den uppriktiga bönen slår omedelbart en bro till den kraft som ger frid och mening.
Om jag skulle predikat på söndag, Midfastosöndagen som handlar om Livets bröd, så skulle jag tala om vilket bröd Kristus önskar att vi äter, jag skulle tala om vilket slags bröd vi stundtals stoppar i oss – som substitut. Ett bröd som inte mättar, som varken ger hopp, glädje eller beständighet. Skapar bara en ny hunger - och jakten måste gå vidare. Livets bröd, givet av Gud, handlar inte om försakelse och förnekelse, handlar inte om att söka leva efter mottot ”liten kaka mättar bra!” Tvärtom. Tar vi emot Guds föda så tar vi emot ett helt spektrum av Guds rikedom: balans och klokskap – glädje och fest – medmänsklighet och empati – plus en sund självkänsla.
Söndagen kallas på latin ”Laetare” vilket betyder ”Gläd dig”, som ytterligare understryker dagens karaktär av fest mitt i kyrkans fasteperiod. Vän av ordning frågar sig vad det finns att glädja sig över i en tid som denna, präglad av isolering och restriktioner. Kanske detta: ta tid på dig att söka svaret på frågan vad som djupast ger dig glädje, vad som djupast ger dig harmoni, vad som djupast ger dig framtidstro. Tiden för detta finns nu. Berätta det för Gud och be samtidigt om lugn och styrka att bevara detta svar i ditt inre. Låt sedan detta svar få ruva en tid. Skapa bilder i ditt inre. Upptäck vad det gör med dig – och när det är dags (när vi alla får gå ut igen…) omsätt svaret i handling.
Gud välsigne er.
Kyrkoherde Richard
Villa Ingeborg, 20 mars, 2020