Kära vänner!
Jag undrar hur ni har det? Hur klarar ni den påtvingade sysslolösheten? Är ni friska och har ni vad ni behöver av livsnödvändigheter? Ja, frågorna är många och späs på dagligen av fler: hur länge ska detta tillstånd hålla på, när peakar viruset, kan våra privata program för resten av våren och sommaren genomföras…
Det är söndag idag – ännu en öde dag på Villa Ingeborg. Klockan 11 ringde jag i kyrkklockan i tre minuter, människor kom ut på balkongerna i husen mittemot på Avenue de Verdun och stirrade. Kanske för att se om vi ”galna svenskar” ändå genomför söndagsmässan, eller kanske mest för att klockklangen plötsligt bryter den allmänna tystnaden. Jag har tänt böneljusen i ljusgloben och ber för er och för mig själv. Om fortsatt hälsa, om fortsatt livsmod, om ett gott humör trots allt – men också om att Gud ska märkas och verka hos dem som är rädda och oroliga, hos de sjuka och döende och hos alla dem som arbetar för vårt gemensamma väl. Sjukhuspersonalen, myndigheter som söker upprätthålla ordning och balans i samhället, kassaexpediten i kvartersbutiken. Stöttepelare som de.
Igår ägnade kantor Marie och jag ett par timmar åt att med en vanlig smartphone filma en ”mini-gudstjänst” i vårt S:ta Birgittakapell. Vi tror att den tekniska kvalitén ska duga. Just nu dock mankemang med uppladdning i rätt filformat för hemsidan och facebook. Men räknar med att ha videoinspelningen ute senast imorgon måndag. Planen är att komma ut med en sådan gudstjänstvideo per vecka under den period vi är förhindrade att mötas ’in real life’.
Verkligheten ja. När jag talar med vänner, som nu är i Sverige, och läser svenska tidningar så blir det nästan övertydligt att livsvillkoren är stora i jämförelse med hur vi har det i Frankrike. Våra två ”hemländer” har valt olika vägar. Att leva i strikt karantän, som vi gör, har ett högt pris. Hälsa och välstånd är en sak, isolering och sysslolöshet är en annan. Jag hoppas att ni, liksom jag, använder ett lika gammalt som beprövat botemedel mot den akuta depression som kan uppstå: kommunicera mera! Ring, skriv, maila era vänner, släktingar och bekanta. Så många som möjligt! Nu är tiden att även ta kontakt med ”long lost friends” – bara för den levande kontaktens skull, och att visa att man inte glömt bort någon. Gör det nu. Mycket, mycket bättre än att vänta till Jul för att skicka den obligatoriska och lättglömda julhälsningen. Dessutom behöver ingen nu låtsas att allt ”bara är bra” – för det är det ju inte. Vilken befrielse! Att få klaga och gnälla ihop en god stund har oanade positiva konsekvenser. Det har vi människor alltid vetat. Med ens känns allting lättare och man får lust att ta itu med något konstruktivt. Som att bjuda sig själv på en god middag eller ostörd lyssna på en nästan bortglömd favoritmusik. Kanske klä upp sig för kvällen, för att känna sig både civiliserad och snygg. Låter det ytligt i dessa allvarstider? Nejdå. Yta och djup är ingen motsättning. De kompletterar varandra, och i god balans förhöjer de alltid tillvaron.
Vi ger varandra styrka och kraft genom att dela liv och erfarenheter, precis sådant som det ser ut.
Med goda tankar och önskningar,
Richard
Villa Ingeborg, 29 mars 2020
Richard Aspegrén, Kyrkoherde, Svenska kyrkan i Södra Frankrike och Monaco