Från skeptisk till klubbchef

Hur lätt är det att bedriva elithockey i en sommarstad och hur lätt är det att vara kvinnlig ledare i en mansdominerad sport? Andrum besökte klubbens hemmaarena Tjusthallen.

”Jag är så lycklig”
Petra Axelsson tar emot oss en solig onsdagsmorgon i september. Seriepremiären i hockeyallsvenskan är bara några veckor bort. Vi slår oss ner i restaurangdelen
med utsikt över en nedsläckt ishall. I augusti tändes och riktades ljuset på klubbens nya klubbchef Petra Axelsson. Men det var verkligen ingen självklarhet att hon överhuvudtaget skulle sätta sin fot i ishallen.
– Jag hade en del fördomar om sporten, främst utanför isen. Hockey kändes väldigt grabbigt och macho och jag trodde inte att det stämde överens med min värdegrund. Men båda mina döttrar ville testa hockey. Jag vägrade länge, men en morgon gav jag med mig, berättar Petra.
Hennes fyraåring kunde knappt stå på sina skridskor och låg mest ner på isen under 45 minuter och utbrast sedan ”jag är så lycklig”. Detta skulle visa sig vara början på en ny era i Petras liv. Det ena ledde till det andra och snart valdes hon in i föreningens styrelse.

”Mycket jobb men fantastiskt kul”
Under den gångna säsongen åkte klubben först ur allsvenskan, men höll sig sedan kvar på grund av Vita Hästens tvångsdegradering.
– Det var en stökig säsong på flera sätt och när vår dåvarande ordförande hoppade av sitt uppdrag vaknade jag upp en morgon och gick från vice till att bli ny ordförande, säger hon.
Klubbens strategidagar i våras innebar en nystart och en ny roll som klubbchef tillsattes. Petra antog utmaningen och sade upp sig från sin tjänst som säkerhetsingenjör på OKG i Oskarshamn.
– Det är mycket jobb, men det är fantastiskt kul. Jag har fått omvärdera mina fördomar, hockey är inte alls så macho som många tror, säger Petra med ett leende.

Kämpar med mer isyta
Västerviks IK kämpar med att få till mer istid för att kunna erbjuda både pojkar och flickor att spela hockey. Men den begränsade isytan i Tjusthallen och hallens fyra omklädningsrum gör det inte helt lätt.
– Klubben har ett långsiktigt mål att vara en stabil allsvensk klubb och att vara SHL-redo när vi förhoppningsvis kliver in i en nybyggd arena, med mer isyta, säsongen 2026–2027. Som elitklubb ska vi kunna erbjuda pojk- och flickhockey, men det är inte helt lätt med en mycket begränsad budget, säger Petra, som samtidigt är tacksam för det ekonomiska stödet de får från sponsorer och kommunen.

A-lag för damer inom fem år
Och så var det det där med tjejhockey då, eller ska vi ens kalla det tjejhockey?
– Jag tycker vi borde ta bort könsbedömningen och dessutom borde alla tjejer, oavsett ålder, få tacklas precis som killarna, säger Petra.
I dagsläget finns inget A-lag för damer, men det finns ett nystartat samarbete med Oskarshamns hockey.
– Inom fem år hoppas jag att vi har ett A-lag för damer, kanske i någon samarbetsform med en annan förening.

Bygga upplevelse kring matcherna
Klubben är oftast ett mittenlag i den allsvenska tabellen och har med sina cirka 800 åskådare en av seriens lägsta publiksiffror. Så varför ska man ta sig till Tjusthallen för att kolla på hockey i sommarstaden Västervik?
– Vi arbetar hårt för att bygga en upplevelse och att öka åskådarantalet kring matcherna. Vi hade exempelvis en mycket uppskattad ”Ladies night” med bubbel och besök av frisörsalong i vår restaurang i samband med match. Vi kommer att göra något kring Rosa Bandet och så finns det planer på att ha ABBA-tema med deras musik i högtalarna på någon av säsongens hemmamatcher. Även om man inte är jätteintresserad av hockeyn så vill kanske inte missa festen runtomkring, säger Petra.
Klubben hoppas också kunna locka ungdomar till föreningen, inte minst genom projektet Team 1217 som innebär att ungdomarna får ett årskort när de skriver på ett kontrakt om att avstå alkohol och droger. Ett fik för ungdomar finns också öppet i hallen som en samlingsplats och klubben samarbetar med Mejeriet och den mobila fritidsgården i Västervik.

”Mysigt avbrott i tonårslivet”
Hockeytemplet Tjusthallen är inte det enda templet som Petra Axelsson har relation till i Västervik. Hon döptes i Andreaskapellet och konfirmerade sig i S:t Petri kyrka.
– Jag minns konfan som något roligt. Vi var en tajt grupp, åkte på konfaläger vid någon sjö och så minns jag att vi utgick från en bok som lyfte livsfrågor i stort och inte bara om kristen tro. Det var ett mysigt avbrott i tonårslivet. Jag är glad att jag konfirmerade mig och jag har inte gått ur kyrkan, säger Petra.
Döttrarna har varit på öppna förskolan och idag är tjejerna med på Kyrkis på Andreasgården.
– Barnen älskar Kyrkis. De tycker att det är superroligt och de gör jätteroliga saker där, säger hon.
Vad finns det för likheter mellan hockeyklubben och kyrkan då?
– Jag tror att gemenskapen förenar oss. Vi vill båda vara en trygg plats som är harmonisk och familjär. När man hänger på sig sin halsduk hos oss då känner man gemenskapen och vi-känslan, säger Petra Axelsson.

Text: Filip Ewertsson
Foto: Nathalie Chavez / Everday