Att arbeta med diakoni är ett varierande och givande arbete. Men det kan också vara många utmaningar och det gäller att sätta gränser vad jag kan göra. Varje människa har ett eget ansvar för sitt liv, det ska vi inte ta ifrån dem. Jag får också lämna över människor i Guds händer när jag inte kan göra mera.
Som sagt har jag ett mycket varierande arbete. En dag kan jag gratulera en 85-åring, dessa besök är viktiga de kan leda till en fortsatt kontakt och besök. Samma dag kan jag träffa en ung kille som är hemlös på grund av olika omständigheter i livet. På eftermiddagen kan jag möta en asylsökande familj som har fått sitt tredje avslag på sin asylansökan. De är förtvivlade och säger: Vad ska hända med oss om vi blir utvisade till Afghanistan?
Jag kan också möta människor som är mycket ensamma. De har kanske blivit arbetslösa på grund av sjukdom eller missbruk. Ibland har de förlorat kontakten med omhändertagna barn eller föräldrar som inte orkat hålla kontakten. Men det kan också vara en äldre person som lever ensam och barnen bor långt bort ifrån dem.
Att arbeta med diakoni kan också handla om att ibland säga nej. Människor måste ta ansvar för sitt liv och försöka se till att pengarna räcker hela månaden. Eget ansvar kan leda till att människor växer och blir självständiga.
Jag är inte ensam i mitt diakoniarbete och mina beslut. Jag har en vän som går med mig och hjälper mig. Det är Jesus som själv har gått på jorden och vet hur jobbigt det kan vara att leva som människa. Han hjälper mig.
Bodil Berglund
Diakoniassistent med huvudsakligt arbete i Ingatorp-Bellö och Hässleby-Kråkshults församlingar