I ett hörn av Ingatorps kyrkogård, ett stenkast från den ståtliga kyrkan, står en oansenlig timrad bod. Denna bod är en av Sveriges äldsta bevarade träbyggnader! Utifrån borrprov har en analys av årsringarna visat att timret till boden fälldes någon gång mellan 1219 och 1239. Bara Granhults timmerkyrka (norr om Lenhovda) från omkring 1217 är äldre.
Misstankar om bodens medeltida ursprung väcktes av den ålderdomliga takresningen, den dymlade dörren med sitt grova stocklås och framförallt timmerbearbetningen. Allt timmer är fyrkantshugget och ”sprättäljt”. Den sistnämnda behuggningen ger ett lätt igenkännligt fiskbensmönster som i Sverige bara förekommer under tidig medeltid.
På uppdrag av dåvarande Ingatorp-Bellö samfällighet startades efterforskningen i början av 2000-talet. Åren 2006 och 2007 genomfördes sedan provtagningar som sändes för analys till Nationella laboratoriet för Vedanatomi och Dendrokronologi på Lunds universitet. Fällningsåret för virket till boden visade sig ligga mellan 1219 och 1239 ett resultat som kunde styrkas med C 14-prov.
Boden är rest av furutimmer som huggits för att få skarpa kanter och släta ytor. Tittar man på stockarnas yta i släpljus ser man den huggteknik som kännetecknar den tidiga medeltiden i Norden, så kallad ”sprättäljning”. I hörnen är stockarna knutade ihop. Byggnaden har en nästan kyrkartad resning och täcks av ett brant sadeltak. Ytterväggarna är klädda med rödslammade furuspån, de äldsta har daterats till 1550-talet. Från början var även taket täckt med spån. Tidigt 1900-tal försågs taket med lertegel uppe på, de näst intill uppruttna takspånen. 2017 ersattes taket med huggna takspån och återanvänd smidd spik. I ena gaveln sitter en medeltida plankdörr med smide. Förutom en lucka över dörren saknas andra öppningar.
Invändigt är timmerväggarna nakna, men bär spår efter att någon gång ha varit vitkalkade. De kluvna och bilade golvplanken har daterats till vinterhalvåret 1293/94 och timret kommer från närområdet. På väggarna finns också flera inristade streck och romerska siffror samt spår efter en inredning med sädesbingar. Sädeskorn har också hittats i springor. Detta visar på att det rör sig om en tiondebod som sedan kommit att fungera som materialbod för kyrkan. I kyrkoarkiven omnämns kyrkboden första gången 1707. Boden var tidigare sammanbygd med kyrkogårdsmuren. Före sin flyttning i samband med en kyrkogårdsutvidgning 1914 stod den något längre åt nordost.
Vad är en tiondebod?
Redan på 1200-talet var det varje sockens skyldighet att uppföra en så kallad tiondebod. I tiondeladan förvarades den del av tiondet som utgjorde naturalön till präst, biskop och kyrkans underhåll. I tiondeboden förvarades utsädeshjälpen åt nödställda bönder och hjälp till de fattigaste i socknen, dåtidens socialhjälp. Endast ett fåtal medeltida tiondebodar finns bevarade i landet.
Tiondeboden i Ingatorp har inte förändrats sedan den byggdes och är där med ett unikt arv från medeltiden. Att gå in i boden och stänga dörren är en medeltidsupplevelse som är svår att finna, till och med internationellt. Forskning i detta projekt har haft stor betydelse för rekonstruktionen av Södra Råda kyrka. Tiondeboden i Ingatorp kan närmast betraktas som en ”systerbyggnad”. Det är ytterst sällan som möjlighet finns att i detalj studera en orörd 1200-tals timmerbyggnad. Kunskap som framkommit under restaureringsprocessen kan få stor betydelse för liknande projekt i framtiden.
Den mindre boden på Ingatorps kyrkogård
Ovanför dörrarna på den mindre boden står det ”ANNO 1773”. När provtagningar gjordes på tiondeboden togs också prover på den mindre boden vilket visade en datering på 1770/71.