Hur känns det att vara tillbaka?
– Allt gick så fort från att vi var här på semester i augusti tills vi kom hem och sen fick jag jobb och vi flyttade hit i oktober. Det känns bra att vara tillbaka i präst-jobbet och att vara tillbaka här. Jag tycker om att vara ute i naturen och trivs i omgivningen, det känns som att man har kommit hem.
Agneta har varit sjukskriven en längre tid, men i höstas var hon redo.
– Jag har rehabiliterat mig länge och väl och kände att nu var det dags.
Allt började förra sommaren då hon och sambon var i Hammarstrand på semester hos släktingar.
– Vi åkte runt på olika platser och tänkte att här vore det mysigt att bo när vi blir pensionärer. Men vänta har aldrig varit min grej, så när vi kom hem satte jag mig och googlade och såg att det fanns många jobb här i pastoratet. Då ringde jag till kyrkoherden och presenterade mig och sa att jag var intresserad och nu är jag präst i Långsele och Helgum.
Vad är det bästa med ditt jobb?
– Det är fritt, jag planerar min dag själv. Jag tycker väldigt mycket om att prata inför folk. Jag får tänka igenom livsfrågor och presentera mina tankar för en publik varannan vecka, det är superlyxigt. På begravning får jag summera någons liv, säga något som kanske kan vara en tröst för människor som sörjer, det är meningsfullt.
Vad är svårast?
– Att nå ut till folk och få dem att komma till oss. Att det jag står och pratar om i kyrkan inte bara är av intresse för en navelskådande liten grupp, utan väldigt allmänmänskligt som många kan ha glädje av att prata kring.
Agneta brinner för att prata om psykisk ohälsa, något hon själv har gått igenom.
– Jag vill försöka hitta ett forum att kunna nå ut till främst unga. Till hösten planerar jag för en gudstjänst med fokus på just det ämnet, och i samband med psykiatriveckan tänkte vi ha föreläsningar som handlar om utbrändhet, utmattningssyndrom och självskadebeteende. Så många är påverkade, men det går inte riktigt att prata om det. Jag brinner verkligen för att få prata om det här, för att det är superviktigt.
Hon ser positivt på etableringen som sker runt om i kommunen.
– Jag känner att jag är på rätt plats, här satsar man och här finns det en framtid. Det påverkar en väldigt mycket psykiskt om det finns en framtidstro i bygden och det gör det verkligen här!
TEXT OCH FOTO: MIRIAM MAUL
Artikeln publicerades först i Sollefteåbladet nr 8 2022.
