Kyrkan är öppen sommartid, måndag-fredag mellan klockan 9-15, veckorna 26-32. Av säkerhetsskäl är entrén genom klocktornet tillfälligt stängd. Önskar ni se kyrkan på övrig tid ring förman, 0620-835 68.
MEDELTIDA URSPRUNG
Sånga kyrka är en av de minsta kyrkorna i Ådalen. Det som gjort henne känd är hennes hälsokälla. Den var troligen ursprungligen en hednisk offerkälla. När kristendomen blev den förhärskande religionen, då kristnades ofta offerkällorna.
Ursprungligen är den en gråstenskyrka som under seklernas gång anpassats till tidens ideal. Byggd under 1200- eller 1300-talet. Troligen har kyrkan föregåtts av en träkyrka. Av den finns inga lämningar kvar, annat än den ursprungliga källan som finns i sakristian och som är upphovet till att kyrkan har byggts just på denna plats.
Mycket talar för att Sånga kyrka låg längs en av pilgrimslederna till Nidarosdomen i Trondheim där S:t Olof ligger begravd. I ett altarskåp från Sånga fann man nämligen ett pilgrimsmärke av bly som föreställer S:t Olof.
STJÄRNVALV
Under 1400-talet fick kyrkan sina vackra stjärnvalv. Genom sin rang som pilgrimskyrka med hälso- och offerkälla, försågs kyrkan tidigt med en mycket rik inredning. Av den återstår idag några medeltida skåp som återfinns på Historiska museet i Stockholm och på Länsmuseet Västernorrland
Det höga branta kyrktaket är klätt med kluvet furuspån. Klockstapeln är ett verk från 1850-talet och försedd med endast en klocka.
Dagens inredning är främst från 1770-talet. Predikstolen tillskrivs Johan Edler den äldre. Det är oklart om även altaruppsatsen är hans verk men de är samtida. Per Sundin har målat tavlorna i altaruppsatsen. Den övre föreställer konungarnas tillbedjan och den undre Marie bebådelse.
DE MÅNGA FÄRGERNAS KYRKA
Dagens inredning är som sagt från 1700-talet då kyrkan genomgick en genomgripande renovering och större fönster togs upp i de medeltida murarna. Redan tidigare hade kyrkan slamputsats och vitfärgats. Nu fick den sin tjocka genomfärgade röda puts enligt tidens mode. Färgen behölls fram till senare hälften av 1800-talet när kyrkan förvandlades i nygotisk anda och två smala fönster togs upp i korväggen, altaruppsatsen plockades ner och ett större krucifix sattes upp mellan fönstren över det nakna altarbordet. Krucifixet är idag uppsatt på norra väggen vid ingången till sakristian.
Bänkkvarteren gjordes nu öppna och bänkarna förseddes med spetsgavlar, allt i tidens stil. Kyrkan fick nu åter en vit framtoning som senare vid renovering under 1900-talet övergick i en gul ton, samtidigt som interiören återställdes till sin 1700-tals stil. Korfönstren murades igen, altaruppsatsen återinsattes, bänkarna miste sina gotiska gavlar, bänkkvarteren gjordes åter slutna och fick tillbaka sina törnrosprydda dörrar. Den röda putsen återställdes vid en yttre renovering på 1980-talet och bättrades på ytterligare 2009.
ORGEL OCH TEXTILIER
Kyrkans orgel byggdes på 1890-talet och är försedd med fyra stämmor med bihangspedal. Genom en flitig syförenings försorg försågs kyrkan under 1900-talet med mycket vackra textilier – antependier och mässhakar i alla liturgiska färger.
KÄLLAN SOM STÄNGDES OCH ÖPPNADES IGEN
Efter reformationen och århundradena framåt stängdes/stenades källan igen vid flera tillfällen. Första gången det skedde var 1534, efter en visitation av ärkebiskopen Laurentius Petré. Sånga hade nämligen pekats ut som en plats där ”många vidskepelser utövades”. Intresset för källan och dess vatten gick inte att ta död på. Hundra år senare fördömdes återigen det vidskepliga användandet av källans vatten av dåvarande ärkebiskopen.
På 1860-talet rensades källan och man fann vatten på 5,4 meters djup. Folk började åter dricka av vattnet och fann det hälsobringande. Det gick så långt att man ledde in kor i kyrkan för att bota deras krämpor. Då bestämdes det på nytt att källan skulle stängas. Trettio år senare fanns det emellertid åter ett stort antal kryckor och käppar kvarlämnade av folk som hade druckit ur källan och det lades järnbalkar och cementgolv över den för att den skulle förbli stängd. Vatten trängde ändå fram och berättelser cirkulerade om att folk blev friska av vattnet. Bland annat hade en blind gumma tvättat ögonen med vattnet och återfått synen.
KÄLLANS SENASTE BLOMSTRINGSPERIOD
När kyrkan restaurerades 1923, grävdes källan än en gång ur och bottnen nåddes på cirka 7 meters djup. Åter började det drickas Sångavatten. Upphovet till intresset var en äldre gumma, som i vanliga fall hade svårt att gå, och alltid hade käpp. Nu kom hon gående utan käpp. Hon berättade att hon druckit av källvattnet och blivit frisk. Blomstringsperioden varade till 1931 och folk kom från alla håll, med båt, med bil eller vandrande. På en dag kunde det komma 25 bilar, vilket är fascinerande, med tanke på att det endast fanns tre bilar i Sollefteå vid den här tiden.
Källor:
Ådalens kyrkor, Ingrid Telhammer
SÅNGA Källa, Kyrka, Brunn och Mo, Broschyr tryckt i maj 1991
Mästare & möbler, Maj Nodermann, 1990
