Ett tiotal steg innanför ingången till Sollentuna kyrkogård vilar ingenjör PA Sjögren i sin familjegrav. PA Sjögren var en av dem som byggde järnvägslinjen mellan Stockholm och Uppsala, en del av Norra stambanan, som öppnades 20 september 1866.
Så här års samsas spirande gräs med klarblå scilla på gravplatsen som omgärdas av ett smidesstaket. En aningen mossbelupen och lätt rostig gravhäll av gjutjärn vilar mot en mjukt rundad stenbumling som härstammar från stambanebygget. Ovanpå stenen reser sig en halvmeter hög ängel, gjuten i ett stycke. På riktigt nära håll går det att skönja att ängeln står med sina nakna fötter på en draperad askurna.
– Draperade askurnor var populära symboler för sorg på 1700-talet. Det berättar Ritwa Herjulfsdotter, som skrivit en rapport om just gravvårdar av gjutjärn. Av någon anledning har familjen Sjögren valt denna symbol närmare ett hundra år senare.
I handen håller ängeln en värja, även det en ovanlig symbol. Det vanliga var svärd.
– Ärkeängeln Mikael avbildades ofta med ett svärd i handen, fortsätter hon. Kanske har någon lekt med modellen, eller så har den ursprungliga statyn gått sönder och svärdet ersatts av en värja.
Varken staty eller gravhäll har stämpel som säger något om dess ursprung och upphovsmakare, men materialet i sig har en spännande historia.
Traditionen att smycka gravar med gravvårdar av gjutjärn hade sin storhetstid i Sverige under andra halvan av 1800-talet. Materialet ansågs oerhört modernt och gravvårdarna fick representera en helt ny industriell teknik, gjutning, som trots att många moment i tillverkningen krävde specialister ändå innebar en typ av genombrott för serietillverkning. Gjutna gravvårdar utgör därmed de tidigaste, mest allmänt spridda spåren av svensk industrihistoria som bevarats på sin ursprungliga plats. Materialet ansågs överlägset trä och sten, och var billigare att använda än smidesjärn.
Gravvårdarna kunde ha olika form – till exempel hällar eller kors - och vara enkelt eller konstfullt utsmyckade. En av de verkstäder som tillverkade gravvårdar var Bolinders mekaniska AB i Stockholm. Bröderna Bolinder hämtade influenser från resor till England, där de på plats med skissblock i handen tecknade av modeller som intresserade dem. Influenser kom även från Frankrike. Mösterskydd saknades och gjuterier lånade fritt av varandra. Olika stilideal blandades och antika och kristna motiv syns sida vid sida.
PA Sjögrens familjegrav har sargats hårt av väder och vind och den pockar inte på uppmärksamhet för en oinvigd. Ändå är det så att det som finns kvar öppnar ett fönster mot ett kulturarv värt att vårda innan det helt rostar sönder.
Fil.dr. Ritwa Herjulfsdotter har gjort en första studie av gravvårdar av gjutjärn i Dalsland, Göteborg och Gotland. Studien finns här
Lotta Person
Artikel ur Kyrkporten nr 3/2015