Kyrkoherde Robert Thysells tankar om advent

Dagarna krymper och ljuset försvinner
snabbare för varje kväll som kommer.
November har en slags tung gråhet över sig,
och ibland kan det kännas som att mörkret
har lagt sig över allt – över staden, våra
hem och till och med våra hjärtan. Men så
plötsligt bryts det. Advent är här och vi
får en möjlighet att smycka mörkret med
adventsljus och börja längta, vänta och
hoppas. Vi återvänder till något som vi nästan
glömt; ljuset och hoppet om det goda.

Advent betyder ”ankomst” och handlar
om väntan på att någon ska komma och
förändra allt. Vi väntar på Jesu födelse, han
som är världens ljus. I den kristna tron är
Jesus det ljus som kommer in i världens
mörker för att sprida kärlek och hopp.
Advent blir därför en tid för reflektion och
förberedelse, en chans att stanna upp och
påminna sig om varför vi tänder ljus. Varje
adventssöndag får vi tända ett nytt ljus och
lågan växer tills julen är här. Ljuset ökar och
mörkret får ge vika.

Men adventstiden är något mer än tid för
personlig reflektion. Den hjälper oss att se
mörkret som finns runt omkring oss, i vårt
samhälle och i världen. Det är ett mörker
som vi kan känna i ensamhet, orättvisor och
i de strider som tynger många människor.
Det finns mörker i flyktingars sorgsna blickar,
i utsatthet och i samhällets splittring.
Advent utmanar oss att se mörkret för vad
det är, att inte fly från det utan istället våga
se och möta det.

Ljuset som kommer med advent berättar
om att mörkret aldrig kan segra, inte på
riktigt. När vi tänder våra ljusslingor och
adventsljusstakar i fönstren lyser vi upp
gator och gränder, men också våra egna
hjärtan. Och kanske är det just det som är
adventstidens välsignelse – att ljuset aldrig
är långt borta. Även när det är som mörkast
finns det ljus. Jesus sa: ”Jag är världens
ljus. Den som följer mig skall inte vandra i
mörkret utan ha livets ljus.” Det löftet är vad
advent handlar om. Vi förbereder oss för att
ta emot ljuset som en gång kom till världen,
och som fortfarande kommer till oss. Varje
dag och varje stund när vi vågar hoppas
och tro på något större.

Så låt oss tillsammans tända ljus, med en
bön om att adventstiden kommer med
glädje. Låt ljuset växa i oss och i vårt samhälle.
För oavsett hur mörkt det än må bli,
är det en sak vi kan vara säkra på – ljuset
kommer alltid segra över mörkret.

Advent är mörker och kyla.
Vi tänder ett ljus och ber:
Förbarma dig Gud över jorden,
all nöd, all förtvivlan du ser.
Sv Ps 609:2

Robert Thysell, kyrkoherde
robert.thysell @svenskakyrkan.se