I gravkoret, som också fungerar som högkor, är många av släkten Berndes begravda. Då gravvalvet undersöktes 1950 fann man kistor från 1600-, 1700-, och 1800-talen. Även familjer som genom gifte varit släkt med Berndes hade sina kistor i valvet.
Kyrkans äldsta gravsten är den som är placerad utanför vapenhusets portal. Den är av grå kalksten och tros vara från 1200-talets andra hälft.
I gravkoret över nedgången till gravkammaren ligger en häll av röd kalksten med årtalet 1652. Det är stenen över Johan Berndes och Ingeborg Kurk, vilka bekostade korets byggande.
På vardera sidan om korporten står två gravstenar från 1749 över Otto Reinhold Strömfeldt, friherre till Runsa i Eds socken, och hans hustru Anna Magdalena Taube av Odenkat. Gravstenarna låg tidigare nedanför koret, men flyttades upp under den senaste renoveringen 2020–2021 för att förbättra tillgängligheten och minska risken att snubbla i gravstenarnas fördjupningar.
I mittgången finns en sten över Johan Thomson från 1706 och i tornrummet en över Mathias Ribe, begraven den 24 november 1710.
Hällen av gjutjärn, väster om ingången till sakristian, ligger över den Celsingska gravkammaren. Den placerades år 1743 över Gustaf Celsing och hans hustru, men själva gravkammaren köptes redan 1691 av Gustaf Celsings far.
Gravstenen i vapenhuset restes över kyrkoherden Olaus Törnboum och hans hustru Helena Ivarsdotter Edhelia 1743.
Bland de många gravminnena återfinns också två minnestavlor – epitafier – ett enkelt snidat och målat trä över Nils Örson från 1669, och ett stort i kalksten över Catarina Lovisa Psilanderhielm från 1770. Hon var dotterdotter till prosten Törnboum, vars gravsten återfinns i vapenhuset.
Två begravningsvapen av trä är placerade i koret, den ena från Johan Berndes begravning 1652 och den andra från Axel von Axelson 1790. Även två begravningsvärjor har bevarats, en från 1600-talets slut, en med fäste från 1700-talets mitt och klinga från 1800-talet.