Under 1400-talets andra hälft förses väggar och valv med de mest fantastiska kalkmålningar. De var länge dolda bakom flera lager färg men upptäcktes 1902 vid en renovering av kyrkan. Målningarna som återfinns både i vapenhuset och långhuset är troligtvis utförda av Albertus Pictors verkstad som var dåtidens mest tongivande dekoratör av kyrkor i Mälardalen. Typiskt för Pictors väggmålningar var de färggranna motiven där burleska figurer och djursymboler blandades med religiösa motiv och frodiga rankor.
De bäst bevarade målningarna i kyrkans långhus är Liemannen i nordvästra hörnet och huvudet av en kung på södra väggen.
När man vid den senaste renoveringen rengjorde väggarna har man varsamt tydliggjort försvunna delar i motivet, vilket främst syns i lien. I vapenhuset där de flesta målningarna är bevarade finns i öster Den frommes och den värdsliges bön som visar två män i bön inför Kristus på korset. Den fromme tänker på Kristus medan den värdsliges tankar går till hus och ägodelar, ett moraliserande motiv som var ganska typiskt för vapenhus. Syftet var naturligtvis att få människor som passerade till eftertanke. På samma sida finns också en bild av Gregorii mässa, där kyrkofadern Gregorius upplever mässundret. Detta motiv har troligen hört ihop med ett altare vid nischen i östra väggen.
Över ingången ser vi två män som drar gränja, en folklig lek där man mätte sin styrka. Ett rep är spänt mellan de två männen och för spänningens skull brinner en eld emellan dem. På ömse sidor om porten finns två scener som tyvärr är svårtolkade. På västra väggen påminner Livshjulet oss om människans och maktens förgänglighet, och strax bredvid återfinns ytterligare två män som mäter sin styrka.