Vintertid kunde man åtminstone tidvis köra med häst. Två vägar användes. Dels gick man via Staggträsk till Abmotträsket, dels längs Gargån via Jörbokken och Aha till Abmoträsket. Från nuvarande Antas var det sedan endast en mil att gå till fots. Längs de stora sjöarna rodde man, om båt fanns till finnandes.
Det är svårt att bära bördor och färdas 45 km till fots på en dag. Det enda bebodda stället, där övernattning kunde ske var i Aha (Skakkträsk). Där fanns nybyggare redan något årtionde senare än i Gargnäs. Sedan landsvägen mellan Lycksele och Sorsele, storlandsvägen, brutits år 1885, torde denna efter hand ha blivit använd. Ett fåtal personer ägde cykel, ännu färre ägde bil långt in på 1900-talet.
Den 13 och 14 juni år 1896 höll kontraktsprosten Johannes Arbman från Åsele visitation i Sorsele tillsammans med kyrkoherden C.F Lestadius från stensele, vilken tjänstgjorde som notarie. I protokollet dag 2 §9 står att läsa: med anledning utav den stora svårigheten att åstadkomma själavård, som är en följd av de långa avstånden, fann sig skolläraren Ljunglöf föranlåten att meddela, hurusom Gargnäs stora, av 34 grannar bestående by, belägen 45 km från kyrkan, enhälligt och ivrigt åstundande erhålla eget kapell och begravningsplats jämte rätt till ett visst antal gudstjänster varje år.
Visitator ansåg det ”fördelaktigt”, om denna önskan kunde uppfyllas. Svårigheten var dock att anskaffa pengar. Vid visitation fem år senare 1901 hette det i ämbetsberättelsen att åtgärder var vidtagna för att få ett kapell i Gargnäs. År 1904 hade ärendet avancerat så långt att ritningarna och kostnadsförslag var inlämnade till kungl. Maj:t och stadsmedel begärda. Ritningarna hade utförts genom överintendentsämbetet av arkitekten Gustaf Améen. Kostnadsberäkningarna slutade på 36 465kr.
Gargnäs kyrka rymmer ca 200 sittplatser.
