Johan Henrik Eliasson föddes 1 april 1840 i Kroken, eller Krokåkern, på Haby, till föräldrarna Elias Mattiasson, som var husman, och Ingeborg Andersdotter.
Johan Henrik var ett av 6 syskon totalt, men två av bröderna dog i ung ålder. Kvar förutom Johan var Anna Maria, Karolina och Emanuel. Den andra sonen som föddes, som också hette Emanuel, dog när han var sju år gammal. Det sista barnet, Alfred, dog året efter han föddes.
Som femåring fick Johan en fällkniv i ögat, vilket gjorde honom nästan blind. Trots detta växte han upp till en gladlynt och utåtriktad person, som ofta sjöng och var ute på dans.
Johan arbetade som fiskare på en båt från Hovenäset och var med på torskfisket vid Ålesund i Norge. Kanske var det tack vare att han kände till skärgården kring Ålesund som han klarade sig från Ålesundsolyckan år 1868, där många fiskare från Sotenäs omkom i en svår orkanliknande storm. Johan, eller Jann som han kallades, fiskade hela livet. På äldre dar satt han ofta under vår och försommar för att spana på makrillstimmen då de kom in på Olstensfjorden. Han hade hjälp av barnbarnen och alla satt på klipporna och tittade ut över fjorden för att se om vattenytan krusades av makrillen. Var stimmen tillräckligt stora använde man en landvad för att fånga makrillen. Då kom alla i omgivningen till hjälp för att lägga ut och dra in vaden mot land med den sprattlande makrillen.
1862 flyttade Janns föräldrar Elias och Ingeborg från Kroken till Vigarne. Knappt 10 år senare dog Elias i magplågor när han var 63 år gammal, och Jann ärvde då hälften av Vigarne. Lovisa bodde kvar på ena delen med Janns lillebror Emanuel och döttrarna, och han själv hade andra delen. Samma år, 1871, köpte han ett hus i Bovallstrand och flyttade detta till Vigarne och bodde där med Lovisa Tobiasdotter, som han gifte sig med samma år och de fick sju barn tillsammans. Det var Efraim, Laura Henrika, Carl Albert, Johan Mauritz, Oscar Alfred, Selma Leontina och Martina Theodora. Efraim flyttade till Olsten, Carl Albert till Fisketången. Mauritz flyttade till Tryggö, Oscar flyttade till Göteborg, Selma flyttade också dit medan Laura och Martina flyttade till Bovallstrand.
Lovisas föräldrar hette Sara Beata Hansdotter och Tobias Fält, som var soldat, och de bodde på soldattorpet Ängemyr i Backa. Bönderna i Backa var “rotebönder” och skulle enligt lag och kontrakt “hålla soldat”, det vill säga försörja honom. Förutom regementsövningar under delar av året krävdes det av Tobias att han skulle lära böndernas barn att läsa. Då Tobias var borta föll lotten på Lovisa för att upprätthålla läsningen med barnen. Det sades att förutom att vara läskunnig, så var Lovisa även synsk. Detta gjorde att omgivningen hade respekt för henne.
Anna-Catharina Christiansdotter som var gift med Olof August Börjesson i Kalvhagen hade en egen metod att undvika Lovisa i Vigarne. Cathrina i Haugen brukade fiska och när hon kom iland knöt hon ihop fångsten under kjolen med ett snöre. Där dinglade torskarna när hon gick och hon tog dessutom omvägen ovanför Vigarne för att inte ingen skulle se fångsten. Hon ville inte att det skulle bli allmänt känt hur mycket fisk hon hade fått.
Åren gick, med krig i Europa med ransonering av livsmedel och år 1918 kom spanska sjukan till Sverige. Jann 78 år och Lovisa var 74 år gammal när hon insjuknade och avled den 4 november. Jann blev nu ensam i Vigarne, men flyttade till dottern Laura i Bovallstrand för att bo hos henne en kort tid efter Lovisas död.
De sista åren i Vigarne fick Jann hjälp att sköta hushållet, därefter cirkulerade han hos sina barn en månad i taget. Han blev de sista åren senil och han dog hos Laura i Bovallstrand år 1927.
Deras hus, ladugård eller hönshus finns inte kvar. Allt är rivet och nya hus är uppförda på platsen där Jann och Lovisa bodde.