Betraktelse 2:a i påsktiden 19/4-20. Joh 20:24-31
Påskens vittnen kallas denna söndag, men borde den inte kallas påskens tvivlare?
Tomas är en av de mest kända lärjungarna, nästan alla som hört om honom kommer ihåg hans möte med Jesus. Tomas tvivlaren. Att vara en tvivlare är inget vi brukar skylta med, och det är lätt att tycka synd om Tomas som fått det som tillnamn.
Samtidigt är tvivel så djupt mänskligt. Vi har berättat om människans tvivel och tveksamhet ända sedan berättelsen om Adam, Eva och ormen. Är det kanske rent av vår förmåga att tvivla och ompröva som gör oss till människor?
Tomas är den lärjunge som blev frontfiguren för alla lärjungarnas tvivel, för allas vårt tvivel, och han behöver inte skämmas för det. Du behöver inte heller skämmas för ditt tvivel och du behöver inte vara rädd för ditt tvivel. Det visar att du har en längtan efter tro, annars skulle berättelsen inte röra dig.
Det är vad vi gör med vårt tvivel som är det viktiga. Vart tar du vägen med ditt tvivel? Vad gör du med det? Låt Tomas vara din förebild, han tar sitt tvivel på allvar. Han försöker inte dölja det, inte för sina medlärjungar och inte för Jesus själv. Och det är genom det som han befrias till något nytt, i mötet med Jesus vänds hans tvivel i övertygelse när han väl får se den uppståndne. Tomas grundar sin övertygelse på det mötet.
Vi har inte den möjligheten till direkt möte med Jesus som lärjungarna hade, där precis efter den påsk då Jesus dog och uppstod. Vi möter istället varandra, och i varandra ser vi Gud avspeglas. Där kan vi hämta kraft, Gud verkar också genom oss.
Jag har själv inte sett, kan jag då vara ett påskens vittne? Jag vet inte, men jag kan vara en påskens tvivlare och längtare, och jag vänder min längtan och mina tvivel till Gud.
Blott i det öppna har du en möjlighet.
Låser du om dig kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.
Leva i världen omvänd till verklighet,
vänd mot Guds framtid, följd av hans trofasthet.
Mörkret du möter aldrig i ensamhet.
Blott i det öppna ligger din möjlighet.
(Sv ps 90)