Det är lätt att framkalla en bild i sitt inre när man hör den här berättelsen om den uppståndne Jesus och lärjungarna vid sjön. Lärjungarna beslutar sig efter en omtumlande tid för att åka ut och fiska. Framför allt är det Petrus som har behovet att ge sig av en stund och sex av de andra lärjungarna följer med honom. För nog hade det varit en omtumlande tid för lärjungarna. Livet med Jesus som de följt. Hört vad han sagt, sett vad han gjort och förundrats över den här mannens makt som sedan spikades upp på ett kors, dör och uppstår. Mycket har hänt och det kanske inte är så konstigt att de väljer att på natten tillsammans åka ut på en fisketur. För vad ska de göra, deras riktning i livet har omkullkastats. Hur ska de gå vidare?
Det blir ingen lyckosam natt för lärjungarna, det nappar inte. Kanske vet ni hur det känns när man företar sig något, vill göra något, kanske för att skingra tankarna.
Men så blir det inte riktigt som man har tänkt sig. När det händer mig känner jag mig uppgiven och håglös.
Men det är i gryningen det händer, efter natten, då morgonen stundar och solen tittar fram vid horisonten. Uppgivna ser lärjungarna en man på stranden, som är Jesus, fast de vet inte att det är han än. Han säger att de ska kasta ut nätet på högra sidan av båten. Det är här det börjar, det som nästan liknar en gudstjänst i mina ögon. Lärjungarna hör orden som Jesus säger. De lyssnar till Gud och gör som de blir tillsagda. Vilket ger dem en stor belöning i form av massor av fisk, närmare bestämt 153 stycken. Att Guds ingripande kan förändra en människas möjligheter blir tydligt.
I sin glädje och kanske till och med lyckorus ser de mannen på stranden med nya ögon, det är verkligen Jesus.
Det var tredje gången Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått. De tog sig i land för att möta sin Herre. Missmod, leda och förtvivlan byttes plötsligt mot tro och tillit. Deras Herre levde verkligen och väl upp på stranden hade Jesus redan förberett en måltid åt lärjungarna, fisk och bröd. Jesus sa: - kom och ät. De blev övertygade om att det verkligen var deras Herre som hade dött och uppstått. De är påskens vittnen, de först människorna som genom Jesus kraft och kärlek återupprättas. Tro ger liv.