Betraktelse annandag påsk

Precis som lärjungarna fick erfara är det en övning som människa att vara öppen för alla möjligheter, skriver Elin Mellbin.

Vi är framme vid annandag påsk och mycket har lärjungarna varit med om de senaste dagarna. De bevittnade först hur en av deras egna förrådde Jesus och hur Jesus sedan utlämnades och ställdes inför rätta. Hur han dömdes till döden, plågades och slutligen avrättades.
Deras profet. Deras kung. Deras framtidshopp. Död på ett kors som en brottsling. Det var ju inte såhär de hade tänkt att det skulle sluta.

De som gav upp sina familjer, sina ägodelar och sina forna liv för att följa honom. Han som skulle befria Israel. Vilken antiklimax.
Och till råga på allt så har de nu fått höra uppskakande rykten om att kroppen är försvunnen från graven, och det påstås till och med att Jesus skulle leva igen.

Ja, man kan utan problem förstå att de två lärjungarna befinner sig i en rätt stor kris medan de vandrar fram där på vägen mellan Jerusalem och Emmaus.

De möter en främling på vägen som slår följe med dem och som ber dem berätta vad som hänt i Jerusalem. Lärjungarna verkar bli rätt paffa - hur kan denna man inte ha hört om vad som hänt i Jerusalem? Hur kan han inte ha hört talas om profeten som blev utlämnad, dömd och avrättad?
Och de berättar för främlingen om Jesus – mannen som de följde, som de trodde skulle vara mänsklighetens räddning, men som dog och inte ens räddade sig själv.

Det lärjungarna ju inte vet vid detta tillfälle är att mannen som de talar med är den uppståndne Jesus. Det är Jesus som har slagit följe med dem och som nu får lyssna till deras tankar och förklaringar kring sin egen död. Och jag tycker att det är viktigt att Jesus gör just såhär. Att Jesus lyssnar till lärjungarna

De har fel i sina tolkningar förstås - det har lärjungarna ganska ofta i evangelierna, men Jesus överger dem inte i något vredesmod för det. Istället förklarar han för dem det han vill att de ska förstå.

Så tänker jag att det är i våra liv också. Ibland är vi så fast beslutna att något är på ett visst sätt att vi kanske inte ens ser sanningen när den står mitt framför oss.

Det är en övning som människa att vara öppen för alla möjligheter. Öppen för att saker och ting inte är så som de ser ut. Öppen för att när saker och ting inte blir som man har tänkt, så kanske det var meningen.