”Lämna mig Herre, jag är en syndare” säger Petrus – vad är det som Petrus menar?
Har han plötsligt konfronterats med sin egen synd och finner sig skuldtyngd?
Nej, det är mer ett uttryck för en människas upplevelse inför den Helige. Att skåda den Gudomlige och Guds välsignelser väcker i Petrus (kanske även i dig då du mött det) att han ser hur han fått del av dessa välsignelser utan att ha förtjänat dem.
Och han skryter inte över dem – Han säger inte: ”Titta så mycket fisk jag fick!” För Petrus är tydligt medveten om att det är Guds verk, och ser att Jesus äger den gudomliga makten.
Han böjer sig i stor ödmjukhet.
Vi får också säga: ”Lämna mig Herre, jag är en syndare.” och så kan Herren kan svara också oss: ”Var inte rädd.” Gud är god mot dem som bekänner sina synder. De felaktiga besluten som vi fattat, de gånger vi gjort någon annan illa, de gånger då vi vänt Gud ryggen. Vi får bekänna och ta emot förlåtelse.
Var inte heller rädd för att överlämna det som är Guds åt Gud, för han har överlämnat det som är hans åt oss.
Hos Gud finns ingen avundsjuka, han rycker inte bort något från oss, han tar inget från oss. Utan Han ger oss – så mycket!
Tänk hur god Gud är som gett så mycket åt oss människor – vi har till och med makten att ge liv! Vad vill du idag tacka Gud för? Vilka välsignelser finns i ditt liv? Kan du se dem?
Och åt Petrus som ser den Helige och finner sig själv ovärdig att vara i Hans närhet ger han makten till himmelriket. Den som kallar sig själv syndare, som ser sin egen brist och ser skillnaden dem emellan – åt honom ges nycklarna till himmelriket.
För han kallar dem till människofiskare. Jakob, Johannes och Simon Petrus. De första i skaran av lärjungar. De var inga perfekta människor. Bristfällig och högst mänskliga, verkligen inga supermänniskor – just dessa kallar han. Inte för att de hade en massa bra talanger eller egenskaper – men för att de svarade på kallet, de såg vem han var och ville följa honom. Däri får vi se oss själva – Gud kallar oss som vi är med allt vi är.
Lärjungaskapets kallelse börjar i dopet. Där ger Gud oss av sitt goda, av sin välsignelse (av överflödet) och varje döpt är kallad till att gå ut med evangeliets budskap till alla människor – att Jesus Kristus har försonat oss med Gud och att det finns en väg till Gud genom honom.