Idag inleds den fyrtio dagar långa fastan, en tid för bön och fasta. En tid för relationen mellan Herren och dig. I dagens korta evangelium talar Jesus om vad en äkta fasta är och vad som kan vara en falsk fasta. Det finns en frestelse när det kommer till fasta, som Jesus talar om idag. Frestelsen att visa upp sig. Att skrytsamt visa upp hur from och ordentlig man är som avstår från något.
Att visa upp oss som goda gör vi ibland för att uppnå status hos vår omgivning. En slags fåfänga där vi försöker framstå som goda och dömer andra för hur de väljer att leva sina liv.
Det är inte så som Gud vill att vi ska fasta säger Jesus. Gud ser i det fördolda. Liksom ditt böneliv, är din fasta något som först och främst är mellan dig och Gud, inte något som angår någon annan. Kanske kan detta, att tjäna Gud i det fördolda, att i tysthet förändra sitt liv, vara en stor utmaning, något att arbeta med under fastetiden.
Att avstå från saker talar vi mycket om i vårt samhälle. Kanske har vi särskilt fått uppleva detta att offra vardagliga glädjeämnen nu under coronapandemin. Vi får avstå från mycket för att undvika smittspridning. Den sidan av fasta är vi medvetna om och den övar vi oss mycket i just nu. Men fasta handlar inte bara om att avstå, utan om att göra plats. Fastan är ju ett sätt att i bön närma oss Kristus. Kanske kan detta vara något att fördjupa sig i nu när fastan är här. Din relation till Herren, den som bara angår dig.
Fasta är laddat ord, just eftersom det finns ett allvar i det. I en luthersk kyrka, som Svenska kyrkan, har det ibland funnits en ovilja att tala om fasta och bot. Detta eftersom bot implicerar att vi människor själva, genom våra gärningar, skulle behöva betala av skulden för våra synder. Vår tro är ju att Jesus Kristus frälser oss, inte vi själva. Goda gärningar utför alltså inte som en betalning för de synder vi begått. Vi goda gärningar som ett svar på Guds stora kärlek till oss. På så sätt är vi fria att tjäna.
Så vi ska inte tänka oss fastan som handlingar vi gör för att vinna Guds förlåtelse. Förlåtelsen ges oss av nåd. Snarare ska vi se fastan, strävan efter att leva ett bättre liv, som ett sätt att närma oss Kristus. Att bli mer lika honom, han som genom sitt liv uppenbarat vem Gud är. Ett sätt att omvända oss och bli mer lika Gud.