Det är nog inte en obekant bild att jämföra livet med en resa där man tar olika vägar. Och vägarna leder till olika platser. Jesus talar om en smal väg och en trång port som leder till Guds rike.
En smal väg behöver inte nödvändigtvis vara en svår väg, möjligen mindre trafikerad bara. Det kan ju vara en gömd pärla som få får uppleva.
Det som är svårt är ju att välja just den vägen när väldigt många andra tar den breda vägen. De som tar motorvägen istället för den där smala som till synes är en omvägen och långt mer omständlig och som kräver mer koncentration för att kunna hålla sig på vägen.
Det är så mycket lättare att följa med i strömmen. Att ta den där breda vägen, än att lämna flocken. Lättare att hålla samma riktning som andra istället för att kanske t o m gå ensam. Det är naturligt för oss människor att vilja tillhöra ett sammanhang – en grupp.
Men att följa Jesus är att ta en annan väg än de flesta.
Att gå in genom den trånga porten är också en bild som säger oss att ta vara på den möjlighet som ges i Jesus. Att fatta tag i Hans hand och låta honom leda dig. Att göra ett val istället för att på automatik och kanske rädsla följa med dit massan går.
Det som är bra med den smala vägen är att även om man råkar köra i diket – och det gör vi alla, så är man inte ensam på vägen. Jesus finns med och plockar upp oss ur.
En sista tanke över dagens korta text är att det är en dubbel bild i den bemärkelsen att den gäller både nu och i framtiden. Vi är på vägen och på väg, men samtidigt redan framme. Guds rike är här och nu, men även något som kommer.