.png?DoProcessing=&w=1680)
Dagens text är en del av Jesu avskedstal. Hans tid på jorden närmar sig sitt slut och uppbrottet från lärjungarna är på väg att bli ett faktum. Men de har svårt att ta in det. Sorgen överskuggar det Jesus försöker berätta för dem och de har svårt att samla sig inför avskedet som närmar sig och den ovissa framtiden. Men uppdraget är genomfört och Guds närvaro på jorden ska nu förstärkas på ett annat sätt, i Andens gestalt.
Att ta in den informationen är verkligen ett språng i tro och jag förstår att lärjungarna tvekar, de är präglade på den delade vardagen med Jesus. Jag förstår att de inte vill förstå det han säger för att förbereda dem, för de är upptagna av sin egen smärta, sorg och förvirring. De förmår inte ställa följdfrågor, de förmår inte söka efter fördjupad kunskap. Inte nu.
I evangeliernas texter speglar lärjungarna ofta våra mänskliga erfarenheter, så även vid detta tillfälle. I sorg och kris är det svårt att ta till sig ny kunskap, det kan vara svårt bara att klara av vardagen. Och trots det gäller löftet om Anden som kommer, löftet om Hjälparen, för Jesus kommer inte att lämna lärjungarna utan stöd och vi blir inte heller lämnade utan stöd. Hjälparen kommer. För att hjälpa oss på trons väg. Löftet om Anden är inte villkorat med kunskapskrav eller insikts-krav. Vi får alltid börja just där vi står och ta emot Andens hjälp. Till fördjupning, till insikt, till gemenskap - för det är Anden som lever i oss som hjälper oss att växa och fördjupa vår tro.