Betraktelse fjärde söndagen i påsktiden

Vägen till livet, Joh 13:31-35.

Vägen, det är en användbar bild. Vi tar ofta till den i vårt bildspråk; för hopp, för framtid, för utmaningar vi behöver ta oss igenom. Ofta citeras Jesu ord ”Jag är vägen, sanningen och livet” denna dag, vackra ord, men inte alldeles enkla med sin överförda betydelse. I dagens text får vi istället höra om det nya budet. Det ger oss ett annat perspektiv, kanske ett mer praktiskt perspektiv?

När vi kommer in i texten är det den kväll när Jesus äter den sista påskmåltiden med sina lärjungar. Han har tvättat deras fötter och genom det visat dem hur de ska förhålla sig till varandra. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. (Joh 13:15) Han visar på den tjänande kärleken, den som inte bryr sig om hierarkier eller status utan bryr sig om människan. Efter att ha visat sin kärlek till dem på det sättet, utpekar han vem av dem som ska förråda honom.

När vårt textavsnitt sen börjar talar Jesus först om den mystiska enheten mellan honom och Fadern. De två är så sammanflätade och ömsesidiga att det som sker den ena också sker den andra och tvärtom. Kraften och förhärligandet passerar fram och tillbaka mellan dem. Det som gäller den ena gäller också den andra. De hör oupplösligt ihop.

Efter det talar Jesus om tiden, det tidsperspektiv som han och lärjungarna levde i just då. Jesus vet att tiden han har med lärjungarna är begränsad, för lärjungarna är det inte lika uppenbart. Jesus förbereder dem, men de vet inte det han vet, eller snarare: de har svårt att ta till sig det han säger. Precis som vi levde de med en osäker framtid och ett osäkert sammanhang. Vad ska hända? Hur lång tid kommer det ta? Hur kommer det bli sen?

Mitt i den osäkra situationen ger Jesus dem sitt nya bud. Kärleksbudet i sig är inte nytt. Det dubbla kärleksbudet, lagens sammanfattning, är välkänt, men här ger Jesus det en direkt koppling till honom själv. Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. (Joh 13:34) Det är hans uttryck av kärlek som är förebilden. Det är lätt att se tillbaka på exemplet han gav lärjungarna tidigare under kvällen, ...för att ni ska göra som jag har gjort med er.

Jesus visar en praktisk väg, en mänsklig väg, och den leder till livet. Den är kantad av fötter som behöver tvättas, matkassar som behöver bäras hem, medmänniskor som gläds av en enkel hälsning. Små saker och stora saker, alla blir de till glimtar av medmänsklighet som ger oss kraft att leva.