Jesus kommer till Johannes för att låta döpa sig och Johannes, han protesterar först. Dopet då, var ju ett sätt för människor att omvända sig och sina liv. Att visa på att man visste om att man vänt Gud ryggen tidigare och inte lyckats följa Guds bud, men nu ville börja om på nytt. Tillsammans med Gud.
Och Jesus behövde ju knappast detta menade Johannes. Jesus som är förenad med Gud Fader behöver förstås inget omvändelsedop.
Men Jesus insisterar. Han säger att det är nödvändigt. Och vi får komma ihåg att Johannes tvekar därför att han vet Jesu sanna natur. Han vet vem det är han har framför sig. Det visste inte de andra människorna där omkring. För dem såg Jesus bara ut som en i mängden som också sökt sig till Johannes av samma skäl som de själva.
Och när Jesus går ned i vattnet så visar han för människorna att han faktiskt också är en av dem. Han låter sig döpas som de låter sig döpas.
Och han visar på Guds vilja. Den vilja han kommer att leva hela sitt liv utefter.
För Jesus är inte som vem som helst. Han är inte en i mängden. Där en vanlig människa döptes med avsikten att försöka eftersträva Guds vilja, så döptes Jesus och fullbordade Guds vilja. Jesus lever hela sitt människoliv trogen till Gud och fullbordar därigenom rättfärdigheten. Han gör det därför att vi inte kan. Han gör det för vår skull.
Jesus bär med sig hela mänskligheten ned i Jordanfloden på samma sätt som han senare kommer att bära med sig hela mänskligheten upp på korset. Hans liv istället våra liv. Hans livsgärning som en förebild för oss. Han visar med hela sitt liv på Guds rena och klara vilja för att vi ska förstå.
”Detta är min älskade son, han är min utvalde.” Rösten från himlen proklamerar Jesu rättfärdighet och gudomlighet. Hans sanna natur. Gud förkroppsligad. För vår skull.
Amen.