I Nasaret i Galiléen, finns Bebådelsekyrkan byggd på en arkeologisk utgrävningsplats. Där finns hus som är mer än tvåtusen år gamla. Det hus som man tror att Maria bodde i finns i kyrkans mitt. I rummet tillhörandes Marias hus finns ett altare i centrum. På altaret syns orden Verbum caro hic factum est - ”Här blev ordet kött” vilket betyder här blev Guds ord människa.
I fastetiden får vi idag stanna upp inför det glädjebudskap som bebådelsen innebär. Ängeln Gabriels budskap om att Gud ska bli människa och skriftens profetior besannas. Idag får vi förundras över Guds mäktiga verk, att Gud blev människa och kom till oss med frälsning och ljus.
Maria är först tvekande när ängeln kommer till henne. Hur ska detta gå till, jag har ju aldrig haft någon man? Ängeln berättar då om det under som ska ske genom den helige Ande, för ingenting är omöjligt för Gud. För oss människor finns hinder och sådant som ligger utanför vår makt. Men världen bärs av någon med större kärlek och större makt. Gud bär världen och ingenting är omöjligt för Gud. Gud väljer att ta plats i det mänskliga och bli ett litet foster. Som det beskrivs i Bibelns texter och våra trosbekännelser.
Att Jesus Kristus avlades av den helige Ande och föddes av Jungfru Maria, står med i våra trosbekännelser. Det gör att vi förstår att det är en viktig och avgörande del i den kristna tron. Bebådelsedagen uppenbarar något för oss om vem Jesus Kristus verkligen är. Sann Gud och sann människa, född av en kvinna liksom vi och samtidigt är han Gud. Som det, så vackert, är skrivet om Kristus i den Nicenska trosbekännelsen, som vi ibland läser vid högtidliga tillfällen:
”Jesus Kristus, Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud,
född och icke skapad, av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allting är skapat;
som för oss människor och för vår salighets skull
har stigit ned från himmelen och tagit mandom
genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa.”
Ängelns hoppfulla budskap till Maria kommer till oss med vårens ankomst. En tid fylld av ljus, men också av förväntan. Förundran över livets mysterium när knopparna brister om våren. Tillsammans med Maria får vi förundras över Guds mäktiga verk, i sin Skapelse, men också i den största av gåvor, hans Son Jesus Kristus. Tillsammans med Maria och vårfåglarna vill jag lovprisa Gud och vila i förtröstan att ”ingenting är omöjligt för Gud”.