Idag är midsommardagen, en dag där vi i det mörka Norden gläds över ljuset, sommaren och skapelsens prakt. Skapelsen som är Guds gåva till oss. Evangeliet idag handlar om Guds ord, det som var sedan begynnelsen och det ord som har skapat allt. Men främst handlar evangeliet om Jesus Kristus och människans och skapelsens återupprättelse.
När vi idag pratar om skapelsen så pratar vi ofta om klimatet och vårt ansvar för planeten. För en tid sedan gick det att se filmen Greta på SVT play. Det handlade om Greta Thunbergs kamp mot den globala uppvärmningen. Hon reste runt över hela världen och träffade politiker och makthavare. Hon påminde dem gång på gång om att ta ansvar för klimatet. En resa som innebar stor frustration. ”varför gör ingen något?”.
I filmens slut befinner sig Greta på ett segelfartyg ute på Atlanten. Vågorna går höga. Hon ser trött och ledsen ut. Hon utbrister att ”Det är så mycket ansvar. Jag vill inte behöva göra allt det här. Det är för mycket för mig. Jag vet hur viktigt det är och vad som står på spel. Men det är så mycket ansvar”.
När vi talar om klimatet så tror jag att det är lätt att känna som Greta. Att det blir för stort. Vi inser att vi som människor är ganska små och otillräckliga. Och sanningen är ju att ingen människa kan bära hela världen på sina axlar.
Att inte räcka till är en insikt som jag tror att alla människor möter. Att man inser sin egen begränsning. Hur mycket vi än kämpar för att göra gott så blir det aldrig helt perfekt, vi är bara människor.
Men Guds Ord, det som var med sedan begynnelsen, det trädde in i världen och blev människa. Guds ord, det är Jesus Kristus. Gud blev människa för att frälsa oss. Ge oss upprättelse. Han kom för att ta bort all världens synd. Han kom för att göra, det vi inte ensamma klarar av.
Jesus Kristus besegrade på korset ondskan och uppstod från det döda. Då blev han vårt ljus. Hoppet som visar att Gud har all makt. Godhet har makt över ondskan. Guds rike kommer att breda ut sig. Kristus återupprättar skapelsen.
Genom Guds frälsning kan den tunga bördan få falla från våra axlar. Det är inte jag ensam som behöver återupprätta Skapelsen, det har Kristus redan gjort för mig. I tron på Kristus kan jag få sträva efter att bli lite mer lik honom. Göra det jag kan för min nästa och för Skapelsen. Ta ansvar med den förmåga jag har. Men det tjänandet sker i hoppet, i ljuset av Kristi seger, inte i förtvivlan över människans otillräcklighet.
Skapelsen är en gåva till oss, låt oss glädjas över den. Gud återupprättar Skapelsen, i tron på det får vi vila. Glädjas över den gåva Gud har gett oss och göra det vi kan för att ta vara på den.