Nyårsafton, en kväll av väntan inför det nya året som ska komma. I kyrkans år är vi dock fortfarande kvar i julens högtid. Nyårsafton ingår i juldagens oktav, alltså de åtta dagar som vi firar de särskilt stora dagarna. Johannesprologen som jag läste från, är den ena av juldagens alternativa texter. Också den handlar om Jesu födelse men med ett annorlunda perspektiv än det julevangelium vi hör hos Lukas. Hos Johannes beskrivs Guds Son som det ord, den vishet, som sedan alltings begynnelse funnits hos Gud. Ett ljus för människorna som tar plats mitt ibland oss. Lite senare skriver Johannes ”Och ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet”. Det är det som sker i julens evangelium. Vi får skåda Guds härlighet i ett litet barn.
Vi är nog många som längtar efter ett hoppfullare år än den tråkiga start på 20-talet, som det gångna året inneburit. Och det finns mycket att hoppas på. Forskare som kämpat för att få fram ett coronavaccin, och nu är det troligen här. Även om det går långsamt så rör vi oss emot ljusare tider. I den kristna tron finns en vishet om att en kristen alltid har framtiden att se fram emot. Hoppet om att Guds Son, som kom till oss nu i jul, ska komma åter med hopp och ljus. Och hoppet att han är hos oss också idag i det som är.
Men att blicka framåt, som vi gör på nyårsafton behöver inte heller betyda att vi ska glömma det som varit. De förluster och den sorg vi varit med om under året som gått, de behöver sin tid. Istället för att försöka trycka undan och glömma, får vi ge oss tid för det som är sorgen och besvikelsen. Ge oss tid för det vi bär på som människor.
Vi går inte ensamma in i det nya året. Vi vandrar liksom varje år, med Guds beskydd. Och såhär i jultid kanske vi särskilt ska tänka oss det som Jesusbarnets beskydd. En Gud vi kan bära och värma alldeles nära i vår famn, intill våra hjärtan. En Gud som delar vår sårbarhet och mänsklighet. Men Jesusbarnet som också påminner oss om att ljuset alltid segrar, att det finns en framtid. Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.