Lyssna

Betraktelse på Skärtorsdagen

Det är en dag av både glädje och lidande skriver Tuulia Sivapragasam i dagens betraktelse.

Skärtorsdagen är fylld av både glädje och gemenskap, men också av lidande och svek. Båda delar som vi återfinner i det kristna livet.

Vid denna glädjefyllda påskmåltid tar Jesus några av de symboliska delarna – bröd och vin – och ger dem ny betydelse. Han kopplar samma det judiska folkets stora befrielsehögtid med den händelse som kommer att befria alla folk – Jesu död och uppståndelse - och förankrar det i lärjungarnas gemenskap som är den blivande kyrkan.

Och mitt i denna fantastiska och förtätade stund förtydligas också sveket, Judas kommer att förråda Jesus och längre fram kommer Petrus förnekelse och alla lärjungarnas flykt när vakterna kommer.  

Det är väl inte jag, säger de alla. Vem bär ansvaret för avrättningen av Jesus? Judas är bara en av aktörerna.
Orden kanske ekar i våra egna inre: Det är väl inte jag? Inte har jag väl ansvar för hans död? Men även vi finns bland de som anklagar, förnekar och flyr. Och det är vår synd han dör för.
Det är en tung insikt och när den landar i oss har vi att lita på löftet och får ta lärjungarnas exempel och vända oss till Kristus, för inget kan skilja oss från Guds kärlek. Trots att lärjungarna svek blev de inte utestängda. Jesus visade dem barmhärtighet och gav dem i uppdrag att sprida glädjebudskapet vidare. En kristen kan falla ända ner till själva botten, men även dit når Jesus som vill rädda och upprätta oss.

Och vi påminns om detta när vi tar emot brödet och vinet som är Jesus själv – för dig utgiven, för dig utgjutet. Guds kärlek är i sanning oändlig.


Vi kan just nu i vår församling inte fira nattvard tillsammans, men vi minns att vi gjort det och kan bära det med oss, och vi längtar till den dag då vi igen får möta Kristus i nattvardens mysterium.

Amen.