Söndagen efter nyår innehåller också den förundran över Jesusbarnet, Guds Son som tagit plats mitt ibland oss. I evangelietexten idag har Jesus blivit äldre, tolv år. Som troende judar har Jesu familj vallfärdat till Jerusalem. Den stad som är så helig för israels folk, eftersom det var där templet fanns, Gud hus. Den plats där Gud bokstavligt talat bodde enligt denna tradition. Efter högtiden har Jesus stannat kvar i templet för att vara hos sin Fader. Jesus Kristus, han som liksom templet, är Guds närvaro mitt ibland oss. Emanuel, Gud med oss, som han kallats i adventstidens profetior. Nu i julen besannas profetiorna.
Redan från början var det bestämt vilket Jesusbarnets uppdrag var. I julens texter anar vi mitt i allt Jesus svåra uppdrag, han som en dag skall komma att offras för världens synd. Också i den tolvårige Jesus i templet, anar vi att detta är ett mycket speciellt barn. Maria tar till sig allt detta och begrundar i sitt hjärta, liksom hon gör med julens evangelium.
Julhögtidens, vid första anblick väldigt mysiga bild, av en familj och ett litet barn, innehåller samtidigt livets största allvar. Det pekar fram mot påskens händelser Jesu lidande och död. Kanske kan det ge oss perspektiv på julhögtiden. Vad det innebär att födas som människa och vad det innebär att Gud blir människa.
En födelse, ett människoliv, är tacksamhet över den som kommit men också en rädsla inför livets oförutsägbarhet. Hur mycket vi än önskar kan vi inte skydda barnen från vad det är att vara människa. Det är ingen perfekt värld vi lever i, här finns också ondska och smärta. Men det finns något som bär genom allt, och det är att ljuset är starkare än mörkret. Och det är det Jesusbarnet kommit för att visa, att ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det. Livet är starkare än döden.
Och i allt det som är livet har Gud tagit plats. Han tog sin boning bland oss. Eller Gud slog upp sitt tält bland oss, som originaltexten i Johannesevangeliet säger. Guds hus är nu bland människorna, Gud bor hos oss. Gud är inte långt borta, inte främmande för världen. Han är mitt i det som är, och han valde också att ta plats i fattigdomen, nöden och i dödens stund. Gud är här i det som är livet och bor i det. Kristus bor hos oss, i våra hjärtan. Ditt tempel, ditt Guds hus.