Friheten i Kristus
Vad är det att vara fri? Är det att kunna göra vad som helst, köpa vad som helst eller vara hur som helst?
Den här söndagen handlar om friheten i Kristus. För mig är frihet att ha en riktning och ett mål. Att ha ramar att gå efter och inom dem verka och arbeta för det som är gott och ger liv. För mig ligger friheten just i Kristus, i min tro och tillit till Gud. Jag har upptäckt att jag klarar mig inte själv. Jag behöver Gud som ledsagare, Jesus ord som vägvisare och mina bröder och systrar som medvandrare.
Det är en process att leva friheten i Kristus. Det vill till att jag tillåter mig själv öppna mig för att ta emot Guds nåd. Ibland behöver jag människor som hjälper mig när jag inte kan själv. Det är det som jag tror händer i berättelsen när en döv man botas. Det är några personer som verkar under radarn i berättelsen, de benämns som dom. Dom kommer med en man till Jesus som är döv och knappt kan tala. Vi kan nog tänka oss hur begränsad och hjälplös en människa kan vara som varken kan höra eller göra sig förstådd. Det måste vara hopplöst. Men mannen får hjälp av dom som tror på Jesus kraft och auktoritet. Dom är mannens språkrör och hopp. Först och främst ser dom mannens lidande och behov och sedan får dom tro åt honom tills han själv har kraft och styrka att göra det.
Varenda dag står vi vid olika vändpunkter. Våra tankar och handlingar kan driva oss framåt mot tillväxt eller vända oss bakåt till gamla vanor. Ibland är vändpunkter en början på ett nytt liv som för den döva mannen.
Friheten i Kristus innebär inte alltid nödvändigtvis att leva våra liv precis så som vi själva vill utan som Gud vill. Det innebär att säga JA till Guds vägledning, ta ansvar, för oss själva och våra medmänniskor. Vi behöver se och göra oss tillgängliga för dem som behöver oss. Räcka fram en hjälpande hand, tro och be.
O Herre, låt mig få bli en förmedlare av din frid,
låt mig bringa kärlek där det nu råder hat.
Låt mig föra in förlåtelsens anda där det nu råder orättfärdighet,
låt mig bringa harmoni där det nu råder tvedräkt.
Låt mig bringa sanning där det nu råder villfarelse,
låt mig bringa tro där det nu råder tvivel.
Låt mig bringa hopp där det råder misströstan,
låt mig bringa ljus där det råder mörker och
låt mig bringa glädje där det råder sorg.
Giv, Herre, att jag hellre må söka trösta än att bli tröstad,
hellre förstå än att bli förstådd, hellre älska än att bli älskad.
Ty det är genom att glömma sig själv som man finner.
Det är genom att förlåta som man får förlåtelse.
Det är genom att dö som man blir medveten om det eviga livet.
Amen.