Lyssna

Betraktelse tredje söndagen efter trefaldighet

Kring herdeikonen och vad den säger oss handlar dagens betraktelse av Tuulia Sivapragasam.

Många känner till denna liknelse om det förlorade fåret som visar på hur stor Guds kärlek är för varje människa. Att Gud kommer till alla – inte bara de som gör rätt, lever rätt och tror, utan till alla. Varje människa är högt älskad och värdefull för Gud.

Den här ikonen kallas för herdeikonen. På ikonen ser vi Jesus som herden och fåret bärs på hans axlar. I bakgrunden ser vi korset som symbolen för Kristi offer och ligger även den som en tyngd över Jesu axlar.

Jag fick höra en berättelse om den här ikonen som kanske för en del av er gör den mindre fin.
När en herde hade ett får som var rymningsbenäget behövde herden först leta reda på fåret, alla herdar kunde inte lämna sin flock utan fick se den förlusten i att detta får rymt – kanske för att bli uppätet av vilda djur. Den herde som kunde fick först söka reda på fåret och sedan bära tillbaka det till flocken. Om sedan fåret rymde igen och herden hittade det så såg proceduren annorlunda ut. Då bröt herden av fårets ben och spjälade det för att fåret inte lika lätt skulle kunna ta sig iväg igen. Fåret blev halt och inte lika snabb.
För mig gör inte denna berättelse ikonen mindre tilltalande, utan kanske mer sann.

Den påminner om Paulus som i Romarbrevets 7 kapitel skriver – ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.”  Den mänskliga erfarenheten kan många stämma in i. Man vill göra gott, men det själviska i en tar över och man gör ont.

För vissa av oss händer just den saken bara en gång, men för andra så gör man ont gång på gång och kanske t o m fastnar i ett mönster av synd. Och man ber Gud om hjälp. Bönesvaret kommer ofta först som vägledande ord genom t ex bibeln och andra människor, sedan på annat sätt och om man trots detta inte ändrar sig – inte helt olikt ett envist, rymningsbenäget får, så händer en mindre eller större katastrof – något som slår ned en till marken, förändrar ens liv och ruskar om en som inget annat gjort. Kanske blir man t o m halt så att säga.

I det att Gud hittar sitt bortsprungna får – mig eller dig – behöver han ibland även göra något större förändring. För om man fortsätter på den destruktiva väg man gett sig in på kommer det resultera i något ännu värre. Gud vill skydda oss från det.

Man kan då se att det i denna ikon finns en stor omsorg, ännu större än bara den som vi först ser och man ser hur Gud vill hålla oss i det goda ljuset. Amen.