I dag befinner vi oss på den tredje söndagen i påsktiden och temat är ”Den gode herden”. När jag var liten så tillbringade vi alltid en del av sommaren på den gård på småländska höglandet där min pappa växte upp och där hans bröder brukade jorden och höll djur. Jag älskade att vara där. En av de bästa stunderna var när jag fick följa med min farbror ut på ängarna med den ambulerande mjölkningsvagnen. Korna var så gulliga och samtidigt lite läskiga för ett barn när de kom rusande i flock när de såg min farbror. Min farbror öppnade grinden och vi gick in, korna fick inte fritt gå in och ut genom grinden men min farbror tog hand om dem och såg till att de hade bete. Och om någon blev sjuk var det alltid ett bekymmer och vaknätter med oro.
Jesus säger: Jag är grinden. På Jesus tid så var ofta herden ute långa tider med sina djur och vandrade tillsammans med dem, så att de kunde hitta det bästa betet. Om djuren var i en fålla på natten så låg ibland herden utanför grinden för att vakta sina djur. Jag tänker mig att herden även om natten kunde känna igen sina får och spanade efter konturerna av fårens kroppar och huvuden i mörkret.
Grinden som Jesus öppnar är också grinden in till oss själva. Gud ser konturen av oss även i mörkret när vi själva känner att vi håller på att lösas upp. Betet kan vara sådant som gör oss gott. Under pandemin har grinden öppnat sig för många ut i naturen. Förr när vi i min familj åkte till naturreservaten där vi brukar gå med vår hund, så mötte vi kanske en eller ett par människor på stigarna. Nu måste man vara där innan halv tio en lördag annars får man ingen parkering. Så stort är intresset att vara ute i naturen. Det var kanske först påtvingat, i och med pandemirestriktionerna, men sedan blev det ett behov.
Jesus öppnar grinden till platser inom oss vi inte visste vi hade. Behov vi inte visste att vi hade. Då öppnas också grinden till ett ansvar för Guds skapelse. Vi kan inte bara roffa åt oss av naturen, vi måste ge något tillbaka. Träd avger ämnen som är bra för oss människor. Människor har i alla tider fascinerats av gamla träd. Nu finns inte så mycket gammal skog kvar kunde man läsa i morgontidningen. Naturen ger liv och liv i överflöd. Men den tål inte att vi stjäl, slaktar och dödar den. Vi lever av och i Guds skapelse. Det är ett förtroende Gud gett oss.