Det finns många runstenar i kyrkans murar och i dess närhet. Detta tyder på att en träkyrka byggts på denna plats under 1000-talets senare del.
Cirka 100 år senare byggdes tornet och långhuset som är de ursprungliga delarna av nuvarande Spånga kyrka. Kyrkan har då också troligen använts i försvarssammanhang, då dess murar tyder på detta.
De ursprungliga fönsteröppningarna i söder och norr sattes igen under första hälften av 1300-talet, och nya öppningar togs upp i söder. Troligen tillkom också kalkmålningarna med ornament som bl a fortfarande smyckar valvribborna, i samband med att kyrkorummet välvdes. Det figurativa måleriet i valvkapporna uppskattas vara från 1440-talet.
Det ursprungliga koret revs och ett nytt, större uppfördes i samma läge under 1400-talets mitt, och vapenhuset i söder byggdes. Troligen kom de dekorativa kalkmålningarna när dessa delar byggdes.
Under 1670-talet uppfördes det Bondeska gravkoret. Vid den tiden var ätten Bonde på Hässelby slott den stora markägaren i trakten. Gravkoret uppfördes för riksskattemästaren friherre Gustaf Bonde, som dog 1667, och troligen var Nicodemus Tessin d ä arkitekt.
1953 - 1955 gjordes en tillbyggnad på kyrkans norra sida och samtidigt en omfattande renovering av interiören. Arkitekt var Erik Lundberg (1895–1969), en av 1900-talets mest tongivande restaureringsarkitekter. Han ville återställa så mycket som möjligt av den medeltida ”arkitektoniken”, vilket bl a ledde till att de medeltida kalkmålningarna, som målats över 1905, togs fram igen.
Spånga kyrka är en mycket viktig länk mellan traktens äldsta historia och dagens samhälle genom runstenarna, medeltida murar och kalkmåleri, det sena 1600-talets gravkor, 1700- och 1800-talets bebyggelse i den närmaste omgivningen och dess plats i en av dagens Stockholmsförorter.
Stockholms läns museum har en webb om medeltida kyrkor. Klicka här för att läsa om Spånga kyrka