I koret hittar vi på södra väggen den äldsta och förnämsta av kyrkans båda madonnor, en sittande madonna från 1300-talets första del. Arbetet är utförd i ek, troligtvis av en okänd gotländsk mästare, men en västtysk stilinfluens är påtaglig. Av den ursprungliga färgen återstår numera endast obetydliga fragment i klädernas veck.
Överselömadonnan väckte tidigt konsthistorikernas intresse, och hon finns avbildad i många verk om medeltida kyrkokonst.
I södra korsarmen är den andra av kyrkans madonnor placerad. Det är en stående madonna från 1400-talets senare hälft med väl bibehållen polykromi.