På altartavlan i Västerhejde kyrka, ses i det centrala fältet Jesus. Skulle någon tveka om den saken så bekräftas det dubbelt: Genom skylten med förkortningen INRI för ”Jesus från Nasaret, Judarnas Konung” och texten nedanför bilden, där namnet Jesus är inskrivet i tavlans tillkomstår 1662. Jesus hänger på korset och därintill står han moder Maria och evangelisten Johannes (Joh 19:26f.). Konstvetarna kallar en sådan framställning ”kalvariegrupp” efter latinets översättning av platsnamnet Golgota. Vid korsets fot ligger Adams ben. De representerar den genom synden döda mänskligheten som räddas genom att Kristi blod utgjuts över den.
Kalvariegruppen flankeras av Moses och S:t Paulus. De representerar Lag och Evangelium som i luthersk tradition är ett viktigt begreppspar. Mose känns igen genom lagens tavlor, där Tio Guds bud är uppdelade efter vilka som gäller vårt förhållande till Gud (I-III) och vilka som gäller vårt förhållande till medmänniskan (IV-X). Han bär också den stav som han sträckte ut över havet då det delades och han har horn. Det sista beror på ett skrivfel i den äldre latinska bibelöversättningen där det råkade bli cornatus (behornad) i stället för coronatus (kringstrålad). Här är hans huvud både behornat och kringstrålat av en gloria. Gloria har också den helige aposteln Paulus, tillsammans med bok (för breven han har skrivit och som finns i Bibeln) och svärd (både för att han blev avrättad genom halshuggning och som en symbol för Guds ord som han i brevet till Efesierna kallar Andens svärd).
Över de tre bilderna står bibelord som anknyter till dem. Över mittbilden ser vi 1 Pet 2:24 som i modern översättning lyder: ”Våra synder bar han [Kristus] i sin egen kropp upp på träpålen, för att vi skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit botade.” Det långa citatet fick inte plats på tavlan, så efter ordet ”sår” står det bara, med liten stil ”etc.”.
Över Mose känner vi igen Hebreerbrevet 11:26: ”[I tro] såg [Mose] fram mot lönen som väntade och räknade den smälek som Messias får utstå som en större rikedom än Egyptens skatter.” Paulus åtföljs av sina egna ord i 1 Korintierbrevet 2:2: ”Det enda jag ville veta av när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus.”
Överst på altartavlan ser vi något som egentligen är en omöjlighet: En bild av Gud Fader. Han håller sina beskyddande händer över världen och från honom utgår Den helige Ande som visas i en duvas gestalt (Matt 3:16 //). I kombination med kalvarieframställningen blir detta en variant av det motiv i kyrkokonsten som kallas Nådastolen, där Fadern, åtföljd av Anden, håller fram korset med Sonen som gåva till oss. ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)