I Sverige har vi så kallade allmänna begravningsplatser. Oftast ligger dessa platser på kyrkans mark. Alla som är folkbokförda i Sverige och betalar kommunal inkomstskatt, betalar en begravningsavgift. I avgiften ingår att man får gravsättas på en allmän begravningsplats och ligga begravd där under 25 år. Anhöriga kan förlänga tiden efter dessa 25 år.
Stenkumla församlings kyrkogårdar finns vid Stenkumla, Träkumla och Västerhejde kyrkor.
Anmälan om begravningsgudstjänst och gravsättning göres till Pastorsexpeditionen. Begravningsgudstjänst med präst, musiker och klockare kostar inget för kyrkotillhöriga. Det kostar inget att få en grav, utan det bekostas av begravningsavgiften, som är en del av skatten.
När någon dött skall enligt lagen den döde begravas inom en månad, aska efter kremerad skall gravsättas inom ett år.
Välj grav och gravplats
Jordbegravning eller kremering? Egen grav eller aska som sprids? Många berättar för sina anhöriga om hur och var de vill bli begravda i framtiden. Om en avliden person inte har berättat, eller lämnat några önskemål efter sig, får de anhöriga ta ställning till en bra lösning.
På alla våra kyrkogårdar finns tre olika sätt att gravsättas på:
Kistgrav
Den döda kroppen placeras i en kista, och kistan begravs i jorden. Över kistgraven reser de anhöriga ofta en gravsten. Eller så används en redan befintlig familjegrav.
Urngrav.
Den döda kroppen kremeras. Askan läggs i en urna, som begravs i jorden. Över urngraven reser de anhöriga ofta en gravsten. Eller så används en redan befintlig familjegrav.
Minneslund.
Den döda kroppen kremeras. Askan grävs ner i en minneslund, som är ett område där stoftet från fler människor finns. Anhöriga får inte delta vid nedgrävning av aska. Minneslunden är anonym – där finns inga personliga stenar och namnen på de döda finns inte skrivna någonstans.
Undantagsvis är det möjligt att strö den dödas aska någon annanstans – över jord eller vatten. Men då är det inte en gravsättning. Ansök i så fall hos Länsstyrelsen, som fattar beslut. Platsen ska vara lämplig och askan måste hanteras på ett värdigt sätt.
Att ansvara för en grav
En person som var folkbokförd i Sverige innan den avled, har rätt att få begravas på en av våra allmänna begravningsplatser. En anhörig brukar få ansvaret för graven. Den personen kallas för gravrättsinnehavare. Gravrättsinnehavaren har skyldighet att hålla gravplatsen i vårdat skick. Stenkumla församling har beslutat om en gravrättstid på 25 år med möjlighet till förnyelse med 25 års perioder. Gravrättsinnehavaren får ett gravbrev med information om gravsättningar och upplåtelsetid.
Den eller de som innehar gravrätten har rätt att bestämma vem som skall gravsättas inom gravplatsen, hur gravanordningen skall se ut. De kan också när som helst återlämna gravplatsen till församlingen.
Församlingen upprättar gravregister och gravbok för kyrkogårdarna. Till varje grav skall antecknas en gravrättsinnehavare. Dödsboet utser gravrättsinnehavaren. Flera personer kan tillsammans inneha gravrätten, en person kan utses som kontaktperson (ombud).
Gravrätten, som gäller alla som var folkbokförda i Sverige när de avled, varar ofta i 25 år. Den förutsätter att det finns anhöriga som blir gravrättsinnehavare. Om det inte finns några anhöriga är det andra regler som gäller.
.Dödsboet till den avlidne anmäler till församlingen vem eller vilka som ska vara gravrättsinnehavare. Det ska göras inom sex månader efter dödsfallet.
Om en gravrättsinnehavare avlider, överlåts uppdraget till en släkting eller annan person med nära anknytning till den tidigare avlidne, släktingar eller personer med nära anknytning till en annan person som har gravsatts i samma grav och om inte det finns till allmänna arvsfonden.
Vi gör stora ansträngningar att spåra gravrättsinnehavare, där sådana inte är kända. I de fall där ingen påträffas sätts en skylt med uppmaning om att kontakta pastorsexpeditionen upp på graven. Om ingen hör av sig inom två år återgår gravrätten till församlingen och kyrkorådet beslutar vad som skall göras med gravanordningen.