Från söndagsskola till kyrkoråd

Hélen är en av många engagerade församlingsbor och förtroendevalda i Stenstorps pastorat. För många är hon känd som en av ledarna i Dala Scoutkår och hon driver också förskolan Lantis i Dala. Den kyrkliga banan grundlades som treåring då hon var med i söndagsskolan i hemstaden Tidaholm. Som sommarkonfirmand i Svenska kyrkan i Tidaholm upplevde hon en rolig och bra tid men mycket fokus på funderingar på livet. Så gick åren och hon kom åter in i kyrkans arbete när Dala scoutkår huserade i Dala församlingshem. Det dåvarande kyrkorådet i Dala ville ha en representant från kåren och så kom Hélen med. Efter några år kom hon med på en lista till kyrkofullmäktige och då blev det mer fokus på kyrkans ekonomi och organisation.

- Det var ett så roligt arbete att jag har blivit kvar i många år nu. Och ju mer kunskap man har om kyrkan, desto roligare blir det.

När Helén funderar över kyrkans betydelse i våra byggnader stannar hon först vid kulturarvet. Vi bär med oss vår historia och den präglar oss ofta mer än vad vi tänker på. Vi har ett arv att förvalta, men det handlar också om att vara kyrka idag. Kyrkan arbetar ofta i dolda och i det tysta. Vi finns med på fler ställen än vad gemene man kanske tänker på.

Något som är viktigt för Helén är att kyrkan har representanter ute i varje socken. Hon ser gärna församlingsrådet som en kanal för församlingsbornas önskningar om hur de vill ha sin kyrkobyggnad, kyrkogård eller verksamhet. Även om alla inte önskningar går att förverkliga är det viktigt att alla har möjlighet att göra sin röst hörd.

- Och i framtiden kommer nog kyrkan att få ännu större betydelse i bygden, särskilt på landsbygden, säger Helén. Med tanke på hur världen ser ut och att mycket idag är centraliserat till de större orterna har kyrkan möjlighet att möjliggöra samverkan och träffpunkter för människor. Det kan handla om att minska upplevelsen av ensamhet. Kyrkan har lokaler och resurser.

I höst är det kyrkoval. Den som vill vara med och påverka arbetet i Stenstorps pastorat ska givetvis rösta, och vill man vara med på en lista kontaktar man en nomineringsgrupp eller startar en egen.

- Man behöver inte känna att man måste kunna allt, säger Helén, utan det finns utbildningar man kan gå. Och alla behövs och det man har med sig i utbildning, intresse eller yrkesliv utgör en mångfald som kommer till nytta. Alla har något att bidra med och alla behövs.

Med känsla för bygden

Efter höstens kyrkoval ska kyrkofullmäktige, kyrkoråd med utskott och församlingsråd  fyllas med engagerade församlingsbor. 

Carl-Eric Gabrielsson, Helén Engström, Ingrid Siljedahl och Anna-Karin Kyrkander är numera erfarna i kyrkans tjänst.
Carl-Eric brukar ofta berätta en historisk anekdot från bygden och medan vi dricker kaffe  berättar han om hur unionsupplösningen mellan Norge och Sverige år 1905 fick oanade konsekvenser. 

Omsorgen om bygden är påtaglig och rådets uppgift är framförallt att värna om gudstjänstlivet. De beslutar vilka som får förtroendet att vara kyrkvärdar och en av dessa ska dessutom vara ansvarig för inventarierna. Det finns lagar och regler att förhålla sig till och det är viktigt att allt sker i god ordning. 

Carl-Eric Gabrielsson har varit med i sextio år. Han började som suppleant i kyrkorådet 1964, då Dala var ett eget pastorat. Numera består pastoratet av de fyra församlingarna Dala-Borgunda-Högstena, Stenstorp, Gudhem och Hornborga och Carl-Eric leder kyrkofullmäktige som är högsta beslutande organ i pastoratet. 

Anna-Karin Kyrkander har varit med sedan 70-talet. Hon minns med värme hur Märta Karlsson kom och frågade henne när hon stod och rensade i trädgårdslandet. Kyrkokören blev en kär aktivitet liksom Hem och skola-föreningen.

Ingrid Siljedahl kom som många andra med genom kören och hon var ersättare en mandatperiod innan hon blev ordinarie. Hon lyfter församlingens roll i beredskapsfrågorna och påminner om att församlingshemmen och kyrkorna är viktiga samlingsplatser. 

De förtroendevaldas omsorg om församlingslivet innefattar också de andra föreningarna i byarna. Hembygdsföreningen startades av dåvarande kyrkoherde Paul Melin. 
- Vi är ju samma folk, säger Helén Engström. Det lokala är viktigt och föreningslivet förenar människor i bygden. Vi i församlingsrådet är ju de som känner bygden och har man idéer är man jättevälkommen att kontakta oss.  

Kyrkan kan ha en sammanhållande roll i en bygd. Församlingshemmen kan upplåtas till andra föreningar för att exempelvis anordna studiecirklar.

Det är många minnen som kommer upp i samtalet. Vägkyrkan i Borgunda, med dess utställningar, är ett exempel. Att samverka med andra är viktigt, och ett exempel på nutida satsningar är arrangemanget med konsert, utställning och föreläsning i samband med konstnatten.