En dag 1951 ringer telefonen på det nystartade Svenska teologiska institutet i Jerusalem. Husmor, diakonissan Greta Andrén, svarar. Det är Martin Buber, judisk filosof och professor i religionsvetenskap som undrar hur det går med institutet: ”Vem ska bli direktor?” frågar han. ”Hans Kosmala, tidigare chef på Institutum Judaicum”, får han veta. ”Dann geht es in Ordnung”, då ska det gå bra, svarar Martin Buber nöjd.
Det har då gått sex år sedan direktorn för den Svenska Israelsmissionen, Birger Pernow, lade fram förslaget att starta ett teologiskt institut i Jerusalem. Greta Andrén har lyckats hyra ett par rum i fastigheten Beit Tavor, Tabors hus där verksamheten kan börja i liten skala och det israeliska utbildningsdepartementet har gett sitt tillstånd, delvis tack vare Martin Bubers hjälp och stöd.
Influerad av Kant och Kirkegaard
Martin Buber är en av modern tids mest kända filosofer – hur kom det sig att han engagerade sig för det första kristna institutet i staten Israel?
Martin Buber föddes i Wien 1878, och växte upp i Lemberg i Ukraina. Hans familj var ortodox och de judiska traditionerna var viktiga i hemmet. Efter en tonårskris lämnade han den religiösa praktiken och började studerade filosofer som Immanuel Kant och Sören Kirkegaard. Det lade grunden för Martin Bubers existentialistiska filosofi.
Såg Jesus som andlig förnyare
När Bubers andra bok Die Legende des Baalschem, en antologi av berättelser om chassidismens grundare Ba’al Shem Tov, gavs ut 1908 blev han i ett slag berömd. Medan andra ansåg att chassidismen var en suspekt form av judendom hade Buber fascinerats av de chassidiska berättelsernas fromhet och den närhet till Gud som de uttryckte. Likaså kom Buber att intressera sig för en annan av judendomens kontroversiella personer, nämligen Jesus. Han betraktade Jesus som en andlig förnyare och som en av judendomens stora personligheter. Jesus hörde hemma främst i judendomen.
Blicken på medmänniskan
I sin mest kända bok Ich und Du (Jag och du) från 1923 betonar Buber vikten av möten mellan människor och respekten för varandra. Han menade att det goda mötet bara kan ske om man betraktar varandra som människor.
Buber var en liberal judisk forskare som tilltalade likasinnade. I flera böcker avhandlade Buber bibliska teman, vilka engagerade även kristna teologer. Bubers intresse för kristendomen låg i linje med hans forskning. Han betraktade judendom och kristendom som syskonreligioner och att de därför hade mycket gemensamt.
Buber deltog frekvent i offentliga samtal med kristna teologer. Ofta var det student- eller missionsföreningar som arrangerade sådana möten och Buber fick kämpa hårt för att för att föra fram de judiska perspektiven. Vid ett tillfälle närvarade den unge studenten Hans Kosmala som fascinerades av Bubers tankar – något som blev inledningen på en tjugo år lång brevväxling.