Det är uppehåll och -11 grader. Bygget är fullt med byggarbetare. Takarbetet är väderberoende och plåtslagarna, timmermännen, byggnadsställningsbyggarna, snickare och putsare är bums på plats.
Alle man på tak!
Det är 11 grader minus och det har precis slutat snöa. Raskt är alla på Storkyrkans tak ca 40 meter över mark. Det är takläggning av plåt, byte av högbenet i en takstol och förberedelser för resning av byggnadsställningar runt tornet. Under den inplastade delen har putsningen framskridit. Vi kikar in på bygget under två dagar i början på februari och får träffa timmermännen som ska byta ut ett högben i en 1700-tals takstol.
På taket pågår flera saker simultant. Plåtslagarna Micke Swedberg, Douglas Eriksson och Micke Larsson från Oskar Jansson Plåt är på plats och de har öppnat upp presenningen och börjat lägga taket. Bredvid har timmermännen från L. I. Tak tagit upp undertaket för att komma åt att byta ut högbenet i takstolen. När vi är uppe och besöker har man skyddat det öppnade taket med presenning. Robert Svensson och Andreas Högstedt från Sydställningar AB tar upp plattformar för att bygga upp runt tornet. Petri Joronen och Niko Bezati från M3 Bygg arbetar med förankringarna av ställningarna vid tornet.
Putsarna är klara vid takfoten. Man var tvungen att göra en insats där för att putsen i tidigare renovering hade placerats direkt på träet, vilket medfört att hela listen hade spruckit upp. Nu har man bara målning kvar. Man har även lagt ett infärgat grundlager på hela väggen. Här väntas nu målning av listen uppe vid takfoten och kalkmålning av fasaden. Denna gång hann vi bara säga hej till putsaren Per Erik Asker från Puts & Tegel.
Ute på byggnadsställningen står timmermännen med den nya stocken som ska bli högbenet i takstolen. Man arbetar med att ”kopiera” det gamla slitna högbenet. Takstolarna i Storkyrkan är troligen från den stora renoveringen på 1730-talet . Det pågår precisionsarbete med olika verktyg som stämjärn, yxa och hyvlar. Man arbetar alltså med gamla metoder och kilningen av högbenet måste vara perfekt.
Man har även tagit av en del av undertaket och installerat bräder som täcker de 18 meter djupa hålen ner till valven. Det är tydligen så att man måste skydda från skada på ett bygge.
Träet till det nya högbenet kommer från ett sågeri i Värmland. Högbenet är 8,5 meter långt och väldigt få sågerier har tillgång till så höga träd med massiv kärna.
Timmermännen kommer från L. I. Tak och består av Benny Sköld, Simon Sköld, Erik Byberger och Christer Hjelte. Vi fick chans att prata lite med Erik och Benny och fick höra om yrket och om själva bygget.
L. I. Tak startades av Benny Sköld på 80-talet och drivs nu som familjeföretag. Benny kommer snart att gå i pension och hans son Simon kommer att ta över. På bygget ser man oftast yngre män och det handlar förstås om att kropparna inte orkar längre. Vi kom att tala om detta och vi fick chansen att fråga Benny om utvecklingen inom hans yrke. Han berättade om hur arbetet hade förändrats under hans tid. Förr arbetade han hårt på ackord och det fanns inte lika mycket hjälpmedel som nu. Detta gjorde att han startade ett eget företag. Hans kropp har helt enkelt tagit slut av slitaget.
Detta drabbar dock inte alla i branschen, en av hans arbetskamrater som han arbetat med sedan 80-talet har inte alls samma skador. Vi talade lite om det och det är en fråga som vi tar med oss. Våra kroppar slits alla av långvarigt tungt och fysiskt arbete, men hur mycket? Det är ofta en individuell fråga. Är det så att man kan skada kroppen genom att ta i för mycket och gå över gränser? Troligen. Tunga lyft, krypa i låga utrymmen, kanske till och med krypa bärandes i snedvridning.
Ja, det är saker som man inte riktigt tänker på när vi blickar ut över stadens vackra byggnader.
Benny Sköld
Foto: Louise Linde
Foto: Louise Linde