En renovering har ägt rum. Man förseglar ett plåtkuvert och lägger det i en av urnorna.
Detta brev hittades nu, när vi renoverar Storkyrkan 2021. I det förslutna plåtbrevet finns en hälsning till vår tid. Där finns ett fotografi med alla involverade, två tidningar från 19:e december 1934, tre mynt (en ettöring, en tvåöring och en femöring), en avriven etikett från en pilsner, ett litet häfte: ”Förslag till stadgar för Sv. Bleck- och Plåtslagareförbundet avd. 6 Mätningskontor” med en lös lapp med anteckning om förslag till styrelse. Dessutom finns där kvitton över inköp av salpetersyra och paraffin samt renoveringens besiktningar. En sak som sticker ut är ett särtryck ur Stockholms-Tidningen från 29:e maj 1931 där man berättar att det är dags att rödfärga husen och att linoljefärg färdigblandad vid fabrik vinner ökat förtroende. Bilden i artikeln visar Fridlevstads prästgård. Insidan av plåtkuvertet är signerat av dem som var med som t ex Bleck- och Plåtslagare (sic!). Trots att man knappt kan urskilja texten så framgår att timpenningen var 2,04 kr och att arbetet utfördes på ackord. Ett spännande tidsdokument i Storkyrkans historia.
I tidningarna vi hittat står inget om själva renoveringen. Dock rapporteras det om hjälpinsatser till fattiga på söder och det debatteras om skatter, inte helt olikt nutida press. Dock är det anmärkningsvärt hur mycket annonser som finns i dessa tidningar från 1930-talet, så många fler än i dagens tidningar. Häftet med stadgarna och den handskrivna lappen är intressant ur ett arbetarrörelseperspektiv. Skjutningen mot demonstranter i Ådalen hade ägt rum tre år tidigare. Organisationsviljan på 1920- och 30-talen var stor och det fanns över 1000 fackföreningar i Sverige vid den här tiden. Den svenska ekonomin påverkades förstås av den stora depressionen även om den drabbade Sverige senare än många andra länder. Arbetslösheten ökade och låg mellan 18-23% under åren 1931-1934. Socialdemokraterna kom ut med ett stort krisprogram 1933 med stora reformer. Samtidigt pågick en lång och omfattande byggnadsstrejk som varade mellan april 1933 och februari 1934 och avslutades i timlöne- och ackordsprissänkningar på mer än 20 procent. Krisprogrammet som infördes 1933 kom senare att ses som startskottet till uppbyggnaden av Folkhemmet. Det är kanske därför häftet med stadgarna låg där och uppgiften om timpenningen skrevs på insidan av plåtkuvertet.
Hur många var det egentligen som arbetade med att bygga och resa byggnadsställningarna av trä? Hur många arbetade med plåt och vilka arbetade med puts? Man brukade skilja arbetslagen åt med färger på kläderna som t ex ljusare färger på målare/putsare, blått på snickare och grått på stenarbetare. På bilden finns ett hundratal män närvarande - några klart urskiljbara i skärpa medan andra bara syns med en hatt-/kepskant och ett öga. Notera att alla på bilden bär en huvudbonad!
Jag ser fotografen framför mig på Storkyrkans innergård: en stor kamera på ett stort stadigt stativ. Hur fick man in så många personer i en gruppbild? Säkert hade instruktioner givits så att alla skulle titta in i kameran. Troligen tog en fotoassistent hand om bladen/plåtarna. Men hur stor var egentligen kameran? Var det en bälgkamera på stativet? Hur länge exponerades bilden och hur många plåtar gick åt? Ja, det vet vi inte. Troligen var det en professionell fotograf med egen ateljé eftersom bilden har en inskription.
En tid, en annan tid, en stund ur tiden.