Att ha ett hus är inte lika med att ha ett hem. Ett hus kan vara funktionellt och vackert men ändå sakna sådant som krävs för att hemkänslan ska uppstå. I ett hem känner man sig trygg och fri att vara sig själv, helt och fullt. Vi kan se på religionen i dess yttre form (församling, berättelser, förkunnelse, liturgi mm) som vårt hus. Men om det ’andliga’ innehållet brister (upplevelse, fördjupning, närvaro mm) kan det vara svårt att se det som vårt hem.
Om kyrkan som ’hus’ även ska bli mitt ’hem’ får det inte råda någon tvekan om att jag alltid är välkommen, att ingången är tillräckligt bred för att underlätta för mig att i gudstjänst, musik, möten, samtal, bön och ordlös gemenskap söka uttryck för min tro. Att hitta hem i denna yttre mening hjälper mig att hitta det inre hemmet och mogna i min tro.
Vägarna till en levande tro är många. De kan till exempel gå via intellekt, vilja, känsla, sinnen, bilder, estetik eller uppenbarelser. Ingen väg är den rätta eller passar alla. Men alla kan föra oss närmare det tystnadens rum inom oss, den stilla platsen som är vårt sanna hem.
MEDVERKANDE
Patricia Tudor-Sandahl, filosofie doktor och författare
Söndag 13 april kl. 13.00–14.30 Storkyrkosalen.