Lyssna

Kallelse till medmänsklighet

Röster från Katedralakademin: Cecilia Nahnfeldt professor i praktisk teologi, Åbo akademi.

Idag är livsval mer aktuellt än någonsin. Många vill ”göra skillnad”. Inte bara en yngre generation ställer frågorna. Det är en livsstil i sig, där identitetsskapande görs till ett livslångt projekt i ett individualiserat samhälle. Att vilja leva sin egen unika berättelse och själv skriva manus. Det handlar om mer än arbete och yrkesroll.  Det handlar om samhällsengagemang, livshållning och kanske en hållbar livsstil. Många söker inifrån sig själv efter riktning. Kallelsens inre sida har betonats starkt. 

Den yttre kallelsen har inte betonats lika ofta. Den har uppfattatsvara ett underordnande under kyrkans och samhällets styre till lydnad och tjänst enligt vissa regler. Men i tanken om yttre kallelser ryms andra aspekter, som kan vara viktiga för att frigöra från individualiseringens utmattande krav på den enskilda människan, och som ändå inte måste skapa underordning.

Yttre kallelse rymmer en lyhördhet för det sammanhang som människor står i till vardags. Den har sin grund i synen att människor är skapade för att finnas vid varandras sida och som medmänniskor delas liv, resurser och begåvningar för varandras gemensamma bästa. Lyhördheten handlar om möten. Genom möten kallas vi att förstå det egna livet i relation till andras liv. Där talas behov och även den lyssnande kan göra sig hörd. Vi är ömsesidigt del i varandras berättelser, och våra liv är så invävda i varandra, att tanken om att skriva sitt eget självständiga manus inte är möjlig. Kallelse handlar om att vara och formas som människa tillsammans, med och mitt ibland människor. 

Det är genom att mötas och vara lyhörd, som människor erfar kallelse. I möten. Inte alltid planerade, inte alltid önskade, ibland fyllda med längtan men inte min egen. Just i mötet kan det hända att min livsmening uppstår. Många tror kanske att till en kallelse hör extraordinära upplevelser som brinnande buskar eller dånande gudsord. Så talar inte Martin Luther om det. Han talade om kallelse i de vardagliga sysslorna, där vi finns till för varandra i det vanliga vi gör. En mer lågmäld form för kallelse och mening. Men stark. Kanske är kallelse det mest jordnära ordet i teologin. Det håller ihop det vardagliga livet med tro. Det håller samman människor med varandra. Det ger en grund för mening och riktning i livet. Det är ett kitt för ett hållbart samhälle, kanske vi säger idag. När vi möts, kallade till medmänsklighet.