Människan har sökt skydd för köld och hetta, vind och regn, fiender och vilda djur allt sedan tidernas begynnelse. Vi har bott i grottor, lerhyddor, kojor, tält och hus. Allt för att skapa trygghet, samhörighet och gemenskap. Vi har också uppfört byggnader för mötet med det gudomliga. Kyrkor, moskéer, katedraler, tempel och synagogor. Vi kan inte begränsa livet till alla dessa rum, men vi kan ha dem som bas för ett liv ute i världen. En del av vuxen blivandet speglar längtan efter ett eget krypin och ett eget hem.
Ett grekiskt ord som på många sätt sammanfattar allt detta är oikos. Det intressanta med detta begrepp är att det kommit att innefatta så mycket mer än byggnader. Det kan stå för ett hushåll, alla som bor i ett visst hus. Det har givit upphov till ordet ekonomi, som kan översättas med hushållning, och ekologi om samspelet i naturen.
I religiösa sammanhang kan till exempel aposteln Paulus se våra kroppar som vår jordiska boning. Han går så långt att han ser de kristna som Guds tempel. I Johannesevangeliet anges Jesu kropp som det nya templet. När det beskrivs att Gud blev människa i Jesus står det att han tältade bland människorna.
Ett särskilt omhuldat område i det kristna sammanhanget är ekumenik med oikos som språklig bas. Det beskriver rörelsen att skapa förståelse, samförstånd och närmande mellan de olika kristna samfunden och rörelserna.
Oikos leder alltså tankarna åt många olika håll inom samhället och religionens värld. Katedral akademin vill under våren 2025 belysa en rad olika temata som belyser ordet och dess innebörder. Ordets mångfaldiga riktningar kan på
det viset också bredda vårt kunnande och skapa förståelse över ämnesgränser och ideologiska ställningstaganden.
Normunds Kamergrauzis,
domkyrkoteolog
