Om dået som möter nuet

Högst upp där det finns små fönster under själva midskeppet (som man kallar italienaren) finner vi Anders Frödin som slår puts på väggen. Hela han är fläckig av det gråa putsen. Vi pratas vid lite om puts och färgning.

Anders har arbetat med blöta material som puts, målarfärg i nästa hela hans liv och det är det han tycker är kul och givande. Framför allt tycker Anders att det är väldigt kreativt.

Vi pratar om att renovera just Storkyrkan med dess kulturarv. Samtalet flöt vidare och  Anders berättar om sin mamma, som var blind och väldigt troende. Anders mamma kunde hela psalmboken utantill och älskade att sjunga psalmer. Hon hade växt upp i en religiös familj och ville att Anders skulle bli präst som barn.

Här står han nu och slår puts på Storkyrkans vägg. Nu blir vi verkligen nyfikna: Tror du att prästerskapet skulle kunna vara givande? Skulle du vara en bra präst? Anders svarar: ja, jag tror det. Men nu blev det inte så. Här får han vara bland blöta material och han renoverar faktiskt Storkyrkan.

 Vi åker ner i den lilla (skraltiga) hissen för att söka efter Per Erik Asker som vi har träffat tidigare. Vi ser att han håller på att köra blandaren. Bakom det gråa planket lagras material och här ser vi också återvinning pågår.

Per Erik är på rast i baracken och vi pratar vidare. In kommer arbetsledaren Janne Tanskanen och vi säger hej.  Under fikapausen där alla är fläckiga får vi också lära oss att kalken gör händer torra. Inget som man direkt tänker på när man går förbi arbetsplatser.

Vi fick även träffa M3 Byggs nya platschef Jan Borg. Renoveringen fortgår!