Träet doftar tid

Plåtarbetet startade i mindre skala redan i början av oktober med lagning av plåten där staket tidigare suttit. Då träffade vi Per Molander som hastigast från samma firma.

I början av december anlände plåtarbetarna med en skylift och hissade upp plywood, papp, verktyg, brandsläckare och borstar till taket. Raskt började man laga ställen där plåt inte skulle bytas på nedre taket.

Andra dagen då vi var på besök, hade man tagit upp plåt och papper på en stor yta på övre taket. Under 1900-talet har det renoverats pö om pö vid behov. Man vet säkert att taket fick ny plåt vid den stora renoveringen 1905. Denna gång kommer man att byta stora delar av plåten.

På taket doftade det starkt av tjära. Fuktspärren av papp, som låg över de gamla träbrädorna, var preparerat med tjära. Plåtslagarna slog på träet och kontrollerade att de gamla brädorna låg fast. Träet är levande och är i ständig rörelse, vilket gör att spikar kan röra sig upp ur sin forna inslagning. Man kontrollerar även att träet ligger takt och inte har lyft sig.

Träet ser väldigt gammalt ut. Man ser även nyare lagningar på taket där träplankorna är av helt annan kvalitet. Spikarna som hittades är av stål och handsmidda. Den långa är träspik och de kortare är plåtspik. Under huvudet ser man små markeringar i stålet. Max Laserna, antikvarie, menade att spikarna och  kunde vara från 1700-talet. Det är svårslaget mäktigt att hålla spikarna i handen och dofta på tjäran. Tiden upphör och helt plötsligt får man en känsla av nuet i dessa ting.