Katedralakademin är både en institution och ett begrepp. Som institution är den aktad som ett vattenhål för teologiska samtal och utforskningar. Den har kommit att bli välkänd långt utanför församlingens gränser. Som begrepp består den av två spännande ord: katedral och akademi.
Ordet katedral hör samman med både arkitektur och teologi. Det avser en pampig kyrka med vissa arkitektoniska drag och med historia och renommé. Men framför allt är katedralen säte – cathedra – för stiftets biskop. Härifrån utgår kyrkans tro och teologi. Katedralen är alltså både ett turistmål och en vallfartsort; på en och samma gång en plats för utsikt och insikt.
Storkyrkan är Stockholms katedral. Den är en församlingskyrka med ett liv som pulserar av gudstjänst, undervisning och diakoni. Den är dessutom hela stiftets kyrka med gemensamma högtider som präst- och diakonvigningar och större fortbildningsdagar. Den är också nationens helgedom när något betydelsefullt sker i vårt land. Och mitt i allt detta trängs turister och besökare från jordens alla hörn: ”Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini”, som Tomas Tranströmer skriver om i Romanska bågar (1989).