Vapen
Biskop Andreas vapen innehåller Stockholms stiftsvapen, ett hjärta, Bibeln, en glob och en duva.
Vapnet är komponerat av heraldikern Claus K Berntsen och ritat av vapenmålaren Ronny Andersen.
Hjärtat
- I nederdelen av mitt vapen syns toppen av ett rött hjärta. Det berättar om min egen livsvandring med Gud, där jag alltmer kan ta till mig, vila och bottna i sanningen: jag är älskad, vi är alla älskade. Hjärtat påminner om Guds kärlek som omsluter och bär upp hela skapelsen och är också en påminnelse om Jesus uppmaning att bli kvar i hans kärlek. Det övar jag mig i varje dag.
Bibeln
- Toppen av hjärtat liknar också en uppslagen bibel och påminner om gåvan att få leva i och med Guds ord. I mitt liv har jag ibland glömt bort den gåvan, men gång på gång har jag fått återupptäcka att Bibeln verkligen är en källa till liv. Genom dess texter berör, utmanar och talar Gud till mig. Den är en källa ur vilken vi får dricka hopp och tröst, och hämta kraft och ledning, i kampen för en bättre värld.
Globen
- Globen symboliserar den världsvida kyrkan, och berättar också något om mig. Präglad av mina år i Tanzania, och efter många års arbete som församlingspräst och teologisk lärare i mångkulturella miljöer, bär jag ekumeniken och den världsvida kyrkan i min kropp. Vi behöver och är ömsesidigt beroende av varandra. Globen symboliserar också att den världsvida kyrkan idag finns mitt i våra församlingar. Ekumeniken har flyttat in i Svenska kyrkan som idag är hem för kristna som har sin bakgrund i många olika kyrkor.
Den gröna globen påminner också om vårt ansvar att förvalta skapelsen. Som artonåring gick jag med i Greenpeace, och har sedan dess haft ett engagemang och känt en växande nöd för vår jord. Tillsammans med andra goda krafter är det kyrkans uppgift att verka för ett liv och ett samhälle präglat av yttre och inre hållbarhet.
Duvan
- När jag drabbas av missmod är duvan för mig ett hoppets tecken. Vi är inte ensamma! Den heliga Anden lever och verkar i kyrkan och i hela sin skapelse. Anden är hjälparen som känner oss, som talar till oss, skakar om, förnyar och sätter oss i rörelse. Gud har inte övergett världen, utan är mitt ibland oss här och nu, passionerat engagerad i sin skapelse. Det finns hopp och kyrkan är kallad att sprida och vara hopp för vår värld.